Skip navigation

Category Archives: KB

Skolbibliotek Väst arrangerar ordinarie årsmöte onsdag kväll. Under mötets inledning fastställs att Skolbibliotek Väst – trots införande av ny skollag, ny läroplan, mängder av fortbildningar och konferenser, i högsta grad fyller en central funktion på området. För den egna regionen, liksom för staden Göteborg. 

I bakhuvudet på mötets deltagare ligger naturligtvis publiceringen av årets biblioteksstatistik, passande nog presenteras den bara några timmar innan ett sen länge planerat årsmöte.

När området som hastigast berörs är det som väntat meningen: 90 kommuner saknar helt enskilda skolbibliotek som har minst 20 timmar avsatt bemanning för skolbiblioteksverksamhet som vinner störst uppmärksamhet. Siffror i just den storleksordningen känns igen, även om det tidigare kanske främst varit fokus på att – hälften av landets alla skolor saknat skolbibliotek överhuvudtaget.

Av Kungliga bibliotekets statistik-ansvarige Cecilia Ranemos dragning kring årets statistik, framgår att insamlingen av statistikunderlag och precisering av desamma förbättrats. Visst, det går i respektive kommuns/skolas rapport att utläsa mer information än kanske någonsin tidigare, kontentan blir ändå densamma. I slutänden syns både nya och gamla siffror – placerade sida vid sida.

På det sättet är det, i år liksom tidigare år, en dyster läsning som serveras, men det finns ljusglimtar, det ska sägas. Inte minst blir det tydligt när specifika kommuner som verkligen satsat på skolbiblioteket som en pedagogisk verksamhet synas i fogarna. Det finns flera goda exempel att titta närmare på och riktigt glädjas åt – både på kommun- och enhetsnivå.

Det är först när jämförelser görs mellan kommuner som satsat och kommuner som inte satsat alls, som bygget inte längre håller ihop, utan istället bokstavligen rasar samman.

En jämförelse jag väljer att göra är en mellan de på alla plan vitt skilda kommunerna Växjö och Göteborg.

Växjö får här fungera som ett mönsterexempel på hur det med kunskap, vilja och resurser går att lyfta en hel kommun till en nivå – där skolbiblioteket utgör just en pedagogisk verksamhet, med bredd i urval av media och en god bemanningsgrad. Sen är det passande nog en skola i just Växjö kommun som den här gången kammar hem Nationella Skolbiblioteksgruppens årliga pris – Årets skolbibliotek. I det här sammanhanget inte förvånande alls.

Göteborg är landets andra största stad. Den stad jag själv verkar som skolbibliotekarie i och har så gjort under 10 år. Insatser har gjorts på området. En biblioteksplan, liksom en utredning till grund för den är upprättad och genomförd. Själv har jag, liksom Skolbibliotekscentralen i Göteborg, fått känna på hur det är att bidra med stöttning för att få till verksamhet ute i skolorna – jag i projektform på stadsdelsnivå. Skolbiblioteks-centralen med hela staden som uppdragsområde.

Det är här viktigt att förstå en sak. Det är svårt när en storstad utgör en kommun, som i sin tur är uppdelad i en organisationsform, med storstadsdelar som dels har ett visst självstyre, men samtidigt ska inordnas under kommunens stora tak. Det blir varken hackat eller malet. Inte heller når det reell utveckling, där i slutänden enhetlighet och demokratisk rättvisa mellan skolor, stadsdelar och dess elever ska råda. För de är många eleverna i Göteborgs alla skolor. Väldigt många. Göteborg. En stad som i spåren av allt detta just nu möter mycket tuffa utmaningar, något som vid det här laget är känt för de flesta.

Nå väl. Vid en jämförelse framstår Växjö kommun i storlek och elevantal som en av tolv stadsdelar i Göteborg. Bara här blir en jämförelse svår, men samtidigt, det är skolor och elever alltihop. Ansvaret är kommunens. Därom råder ingen olikhet.

Det blir i ljuset av detta därför slående att se hur Växjö kommun med sin ringa storlek lyckats bättre än vad hela stora Göteborg gjort. Om vi nu utgår från det underlag som KB tagit emot. Det är som alltid svårt att tala validitet när bortfallet är stort. För stort bortfall är det väl ändå frågan om här, eller?

Göteborg har 15 verksamhetsrapporter registrerade från skolbibliotek runt om i staden. Växjö har motsvarande 17 rapporter anmälda. En kommun som i sitt omfång är som en av tolv stadsdelar i Göteborg.

När sen innehållet synas närmare: Öppettider, tjänster, mediabestånd och aktiviteter, då blir det än mer slående vilka skillnader som råder mellan dessa två kommuner. Det görs förvisso mycket aktiviteter i båda kommunerna, befintliga skolbibliotek är öppna, det finns personal… men om Växjö kommun får ses som komplett utifrån sin ringa storlek – Var är alla andra skolors bibliotek i Göteborg någonstans? I rapporteringen syns de som sagt inte.

Titta gärna själva. Jämför kommuner med varandra, syna förutsättningar och satsningar, liksom uteblivna sådana. Ta med och visa chefer och kollegor, föräldrar och elever.

Så här ser det ut!

 

Synar verksamhetsrapporter gör du här: http://bibstat.libris.kb.se/

 

Annonser

image

En forskningsantologi över skolbibliotek i Sverige var fokus när årets stora skolbiblioteks-konferens i Göteborg genomfördes under onsdagen. 

Det är första gången någonsin som en sammanställning över forskningsområdet skolbibliotek görs i Sverige. Det är forskare från Bibliotekshögskolan i Borås (BHS) som står bakom utgivningen av boken Skolbibliotekets roller i förändrade landskap, publicerad av BTJ-förlag.

I spetsen för bokens redaktion står Louise Limberg och Anna Hampson Lundh, båda aktiva som forskare på BHS, även om Louise Limberg – som den ”räv” hon själv anser sig vara, på senare tid slutat undervisa helt. Limbergs insatser på området, liksom hennes mångåriga produktion på skolbiblioteks-området, är välkända. Att konferensen sen helt är tillägnad minnet av den nära kollegan och vännen Malin Koldenius, förstärker bara upplevelsen – att vara en del av något unikt.

Limberg och Koldenius tillhör tillsammans en mindre skara centrala gestalter inom skolbiblioteksområdet. I ärlighetens namn är det svårt att se några övriga personer i landet som tillsammans, liksom var och en, gjort så oerhört mycket för utvecklingen av området skolbibliotek. En samlad förståelse över ett mycket komplext område, som nu dokumenterats i en helt ny bok och som även ska visa sig ge avtryck, det som en ”röd tråd” genom hela konferensen.

Boken är i sin disposition uppdelad i fem separata kapitel. Var och ett blir till en viktig bit i det stora pussel, som bidrar till att skapa en första heltäckande översikt av vad som hänt på skolbiblioteks-området de senaste 100 åren. Historiska nedslag redovisas i bokens första kapitel. I kapitel 2 beskrivs hur utvecklingen sett ut under perioden i fråga. Vilka beslut som tagits och på vilka olika nivåer (politiskt, lokalt, huvudman) det skett. Styrning, institutioners roll, liksom olika aktörer på området (stora som små) återges också efter ett tydligt, systematiskt mönster.

Forskning och skolbiblioteks-praktik, forskning omkring läsfrämjande och forskning om informationskompetens utgör innehåll i bokens tre efterföljande kapitel. Här syns empiriska studier och efterföljande diskussioner i en större utsträckning. Det förhållningssätt forskaren besitter, inför de komplexa områden som studeras, blir nu av en mer analytisk art. Samtidigt krävs en viss distans, då ytterst lite av det som hamnar under lupp är kvantitativt mätbart. Kvalitéts-aspekter tenderar att dominera, även om det paradoxalt nog är just här en begränsning nås, då på ett rent resultatmässigt plan.

”Det är inte lätt”, som flertalet uttrycker saken. Inte minst under onsdagens konferens i Göteborg.

Ett i mitt tycke oerhört värdefullt bidrag under konferensens gång, är att bestämt upplägg av föreläsningar strikt följer bokens motsvarighet. Bokens samtliga kapitel betas kontinuerligt av. Ett efter ett. Där skapas den ”röda tråd” som ofta annars kan gå förlorad. när en mängd föreläsare ska samsas om en begränsad tidsyta. Med boken med i biljettpriset (och det för varje deltagare) ökar både tydlighet och djup inom område och kartläggning. Det är inte lätt att lägga boken ifrån sig, då konferensens olika infallsvinklar, steg för steg, får sin slutgiltiga förklaring och därmed givna plats. Det blir lite som att ta med sig dokumentationen av en mycket innehållsrik dag rätt ned i fickan.

Att speciellt notera från konferensen är den försiktighet varmed varje talare förhåller sig till varje ämnesdel. Att ens ge sig på en gemensam definition om vad ett skolbibliotek är… det faller snabbt ur sin givna ram. Att vidare klara av att bemöta oförstående kritiker, som anser att skolbibliotekens införande i skollagen enbart är en kostam historia, då krävs det att ha ordentligt på fötterna. Inte minst med tanke på att kvantitet och kvalité som pedagogiska måttstockar är rejält svåra att förena.

Att skolbibliotek i slutänden gör skillnad för den enskilda eleven, hur vet vi egentligen det? Och vem avgör det, när inte ens hittills känd forskning kan ge ett klart och entydigt svar på om så är fallet?

Lägg där till att flera av de återkommande diskussioner som öppnas upp under konferensens gång, ofta drar mot praktiken ute i skolorna. För när inte ens timmar för seriös bemanning existerar, när hela kommuner vänder ryggen till satsningar av reell art och när inte ens skolbibliotek räknas in som ett självklart pedagogiskt inslag i den vardagliga verksamheten, det på många av landets skolor – hur ska vi då kunna nå uppställda områden efterfrågade av forskarteamet på plats? Jag tänker då framför allt på området ”adekvat skolbiblioteks-utbildning”. Vem avgör vad som är adekvat? Vilka fackförbund agerar redan nu, vilka behöver uppvaktas närmare? Vidare, vilka lärar- och biblioteksutbildningar tar ett ordentligt tag i frågan som det nu ser ut?

När vi fortfarande inte ser en politiskt utsedd aktör som äger frågan nationellt, utan istället fortsatt förhåller oss till en mängd olika instanser, som på mer eller mindre ren vilja, tar tag i- och driver frågan skolbibliotek framåt. Då inser nog de flesta, både forskare och markfolk att vi har en lång väg att vandra. Eller som Louise Limberg (med minst en halv livstids perspektiv på skolbibliotek bakom sig) väljer att avsluta konferensen:

– Det är en ständigt pågående kamp.

Samtidigt ska det i rättvisans namn fram att samma Limberg nu är mer positiv än kanske någonsin tidigare. För som hon uttrycker det i boken, liksom under konferensen, har den senaste tidens stora förändringar – med en fast plats för skolbiblioteket i både skollag och bibliotekslag och därtill Kungliga Bibliotekets uppdrag om nationell utveckling, gett ordentlig vind i seglen.

– Jag tror att vi kan vara på gång ordentligt. Jag tor också att den nya lagstiftningen kan påverka på olika politiska områden.

Samtidigt skärper Louise Limberg tonen och höjer ett varningens finger.

– Ska det hända ordentligt krävs att området skolbibliotek hamnar på agendan politiskt.

Fortsatt mycket kvar att göra, men samtidigt ett gott stycke på väg.

Kalla det ett försök till summering av dagen. Samtidigt en riktigt god känsla att ta med sig från en konferens – helt unik i sitt slag.

 

Värt att notera: Ett heltäckande informations-flöde från konferensen finns att tillgå på mitt Twitter-konto @ordfsbv 

 

 

Synar precis den första rapporten (publicerad idag, se länk längst ned i inlägget), med preliminära uppgifter på skolbiblioteksstatistiken, som KB samlar in och sammanställer under våren 2012.

Ganska omgående visar sig de resultat som känns igen från den senaste statistikrapporten, genomförd av Kulturrådet 2009. Till exempel: Ungefärliga siffror på hur många skolor/elever som saknar tillgång till skolbibliotek, brist på bemanning, brist på planer för skolbiblioteksverksamhet. Nu är förvisso statistikunderlagets frågor och punkter fler till antalet, vilket bidrar till en betydligt mer nyanserad bild av hur det ser ut på landets skolor, än vid det senaste insamlingstillfället 2009. På så sätt blir det ett bredare underlag att ta del av… men likaväl är det i stort samma problematik (då som nu) som lyser igenom rapporten.

Men istället för att banka på stora trumman och mana till uppror och stenkastning…

Väl värt att notera är den del i rapporten där ”drömlika” skolbibliotek lyfts fram som förebilder. Det är en strategi jag genast skriver under på och som jag tror kommer att få stor betydelse, om den bara används på ett konsekvent sätt.

Som skolbiblioteksutvecklare ser jag just värdet av att ”sprida ringar på vattnet”- mot andra bibliotekarier/lärare och rektorer – Aktioner som bidrar till att: Vinster hamnar i första rum.

Bra där KB!

Ska kvalité i verksamhet uppnås gäller det att tänka långsiktigt, metodiskt och strategiskt. Fokus ska ytterst ligga på lärandemål och där måste jag säga att: jag tycker faktiskt (efter att själv ha fyllt i två exemplar av statistikundersökningen i år, en för respektive skola som jag ansvarar för) att flera av de delar som efter 2009-års rapport efterfrågades (inte minst av mig själv och andra aktiva i Sveriges skolbiblioteksföreningar) nu är inkluderade i undersökningen. Punkter om pedagogisk verksamhet, arbetsplan, informationssökning och källkritik finns med, vilket tidigare saknats helt och hållet.

Vad som nu bör prioriteras av KB är fortsatt enträgen insamling av restrerande skolors enkäter. Inte minst för att få fram en större validitet i resultatdelen av statistikinsamlingen.

Nästa steg, efter att statistikrapporten i sin helhet är publicerad, bör vara en kartläggning av landets kommuner/skolor, framtagande av strategier för utveckling av skolbiblioteken: med fokus på mål, uppdrag, bemanning och kompetenskrav för skolbibliotekarien. Varför inte av KB?

Allt i en strid ström, men steg för steg!

KBs rapport finns att läsa här: Några preliminära huvudresultat från de enkäter vi fått in hittills publicerades 10 april.

%d bloggare gillar detta: