Skip navigation

Category Archives: Intervjuer

image

Med som nummer tre i bloggserien ”fem frågor” – en av Göteborgs och Väst-Sveriges riktigt stora på skolbiblioteksområdet: Adam Nilsson. I år både seminariebesökare, monterbemannare och konferensarrangör – här på besök i Skolbibliotek Västs monter i C-hallen.

Adam Nilsson. Vem är du och vad är din uppgift i skolbibliotekssammanhang.

Jag har hållit på med skolbibliotek väldigt länge och i olika former, så man kan väl säga att jag är en mångsysslare. Jag har jobbat på grundskolebibliotek och gymnasiebibliotek. Jag har varit ungdomsbibliotekarie, barnbibliotekarie, konsulent på länsbiblioteket. Nu är jag konsulent på Skolbibliotekscentralen i Göteborg och har så varit sen 1995. Under den perioden har jag också jobbat med skolbiblioteksfrågor på GR-utbildning (Göteborgs-regionens utbildningscenter).

Utifrån skolbiblioteksfrågan – vad är viktigast på mässan i år?

Det har varit mycket om skolbibliotek på Bok- och biblioteksmässan sen den nya Skollagen trädde i kraft. Bara veckan innan mässan… för första gången någonsin i Lärarnas tidning (Lärarförbundets medlemstidning) var det ett helt uppslag om skolbibliotek. En rektor vid namn Börje Ehrstrand, nu är jag osäker på om han själv har skrivit artikeln, men han tyckte en massa om skolbibliotek. Det har ju varit så att Bok- och bibliotek genom åren haft ganska dålig skolteckning. I år har de väldigt mycket med. Det såg jag fram emot. Det har verkligen varit bra, som när det kommer till årets seminarier. Bland annat en föreläsning som nämnd rektor hade. Sen träffade jag honom i Skolbibliotek Västs monter, där jag bemannar i år. Ett mycket intressant samtal hade vi.

Vad var det som var intressant, tycker du?

Bland annat det han berättade om vad han gjorde nu. Han tyckte att han kunde sprida tankarna omkring skolbibliotek bättre som frilansande föredragshållare, än som rektor på en skola. Han var öppen i kontakten och erbjöd mig att ringa honom vid behov. Han varit rektor på Rinkebyskolan i Stockholm i 30 år. Fram till 2012. Det är väldigt positivt när det kommer personer från det hållet. En rektor med tankar om skolbibliotek. En annan skolledare som också var intressant deltog på fredagens seminarium om det ”digitala skolbiblioteket”.

Jag frågade Christer Holmqvist om just det seminariet. Han tyckte det var väldigt givande. Håller du med?

Jag tycker att det var ett riktigt bra seminarium, men kanske vi pratar om olika saker… Själv är jag rätt skeptisk till paneldebatter, då de oftast inte leder till någonting. Möjligtvis kan det brinna till lite i slutet, men här pratade man om det analoga, kontra det digitala. Vem som driver den digitala utvecklingen. Vad vi behöver för stödstrukturer för att få det att fungera ”på golvet” och då för den enskilde rektorn. Skolinspektionen var på plats. Sen var det även med en väldigt duktig bibliotekarie från Spånga gymnasium, vid namn Per Johansson.

Per Johanssons ingång i området – digitalt skolbibliotek. Kunde han känna igen sig i det som lyftes?

Absolut. Han var helt med på allt det som togs upp. Det var inga problem alls. Han debatterade med de andra ledarna runt skolbiblioteksfrågan.

Du har varit på en del andra seminarier och även sett hur det ser ut runt i årets mässhallar. Om du försöker ge dig på att i korta ordalag – summera mässans ”fackdagar” under torsdag och fredag, då ur ett skolbiblioteksperspektiv. Vad tar du med dig?

Det allra tydligaste är att så mycket som det har varit i år om skolbibliotek, med läsning och allt annat inkluderat… det har det nog aldrig varit tidigare.

Vad beror det på, tror du?

Det är väl den stilla optimism som vi alla kände när skolbiblioteksfrågan skrevs in i skollagen. Det ger nog effekt, så här några år efteråt, skulle jag kunna tänka mig.

Här tar samtalet delvis en annan vänding. Kanske är det något att återkomma till, fast då först lite längre fram, resonerar vi… även om frågorna i sig är minst sagt lockande att suga tag i. Dissekera här och nu – på direkten.

Det vankas nämligen valår. Allt lyfts då ytterligare några snäpp. Frågor kastas redan nu ut och det hej vilt.

– Hur påverkas Mässan inför ett intilliggande val – och då framför allt ur ett skolbiblioteksperspektiv?

– Om ett regeringsskifte tar vid, vem kommer vi då att få se som ny utbildningsminister?

– ”Baylan”?

– Om så, är han redo?

– Kommer ett regeringsskifte innebära att Skolverket får ett slutgiltigt uppdrag kring skolbibliotek?

Fortsatt diskussion, kanske till och med ett nytt inlägg med Adam Nilsson? Inte alls omöjligt. Mässan hur som helst – den är slut. Vi säger tack och hej för i år.

 

 

image

Med som nummer två i blogg-serien ”fem frågor” – en av de mest centrala och inflytelserika skolbibliotekspersonerna i Sverige. Möt Christer Holmqvist, på besök i Skolbibliotek Västs monter i C-hallen.

Du har precis klivit ut från mässans stora seminarium om skolbibliotek – ”Det digitala skolbiblioteket”. Vad tar du med dig för intryck därifrån?

Man diskuterade det här som man alltid har som motargument – att det räcker med att ha ett digitalt bibliotek. Någon slags fortsättning, där man slår man vakt om boken och det digitala. Nu skulle man diskutera olika perspektiv på det digitala biblioteket. Glädjande nog var det så att man fick en hel timme på sig. Man hann därför prata till punkt och man hann reda ut eventuella missförstånd. Det blev inte så att man inte vågade slå vakt om boken eller digitalisering, utan man hann med både och. Sen att det var representation från både Sveriges skolledarförbund och Statens Skolinspektion… Nej, det kändes överlag som att det blev konstruktivt. Det är annars faran med de här debatterna – att man står och stampar på stället. Jag tycker att det känns som att här finns någonting att bygga vidare på.

Du som har varit med länge i ”gemet” och är van att besöka den här typen av seminarium, då med en viss förväntan. Kom det fram någonting nytt, tycker du?

Jag tycker att man kom med lite lösningar idag, då frågan var att man ville se hur det ser ut på biblioteksfronten. Att SKL (Statens kommuner- och Landsting) är med är viktigt, då det är en väldigt tung aktör, liksom Skoledarförbundet. Det kom fram information om hur man ska agera och då ihop med Statens Skolinspektion. Det här kommer nu att knytas ihop, då Skolverket ska mötas. Här kan frågan ställas – Hur gör vi nu, vem har ansvaret? Det finns både en Bibliotekslag och en Skollag och det är också så att KB (Kungliga Biblioteket) har ett uppdrag. Hur förvaltar man då det, så att man inte trampar varandra på tårna? Vem kan göra vad? Det är roligt att den diskussionen kommer att ske på Skolverket med generaldirektören närvarande. Det ser jag verkligen fram emot. Sen kan nämnas att många som var på seminariet tyckte att det skulle funnits en ”hash-tag” för vidare diskussion digitalt på Twitter (bara för någon att dra igång en i efterhand!/red).

Apropå det som är ”nytt”. Jag vill passa på att förhöra mig om det som du är både en del av- och initiativtagare till, nämligen Skolbiblioteksgruppen.com. För de som inte känner till er, vilka är ni och vad är det ni ägnar er åt?

Dels var det så att jag och två av mina kollegor gick i pension. Samtidigt hade samtliga jobbat med skolbiblioteksfrågor under lång tid tillsammans. Säkert i 25 år. Vårt uppdrag var att jobba inom Stockholms stad. Men det fanns också en massa kommuner runt omkring Stockholm som hörde av sig till oss och ville ha hjälp med att komma igång med skolbibliotek på sina skolor. Nu fick vi inte befatta oss med andra kommuner, då vi var från Stockholm. I samma veva kom också steget där skolbibliotek skulle bli lagstadgad. Då såg vi att väldigt många friskolor inte har möjlighet att få hjälp. Är det nu så att man ska starta ett skolbibliotek, så vet man inte hur man ska göra. Det kostar dessutom en väldig massa pengar. Ska man göra någonting som inte Skolinspektionen anser är tillräckligt, då kan vi hjälpa till med att göra det jobbet. Någonting som svarar upp mot andemeningen i det här med skolbibliotek. Just det gjorde att vi startade den här gruppen, för vi är fria och står utanför kommunen. Det är här vi ser vår marknad. Sen ska sägas att de som hör av sig till oss är friskolor som blivit tvingade att ordna en verksamhet. Att vi då blir ett bollplank när vi väl kommer ut på en skola, det är hela idén med den här gruppen.

Skolbiblioteksgruppen.com har funnits i drygt ett år. Hur går det för er?

Det går i vågor. Ofta är det vid tillfällen, som här på Mässan då fokus är på skolbibliotek, som det händer mycket. Likadant är det på olika konferenser. Då får folk ett lyft och då ringer de oss. Som när vi stod här i montern. Då var det en kommun som var intresserade av att vi gör ett jobb. Ofta är det så att om ingenting händer så hoppas skolan att allting gått bra. Det är då man måste agera. Så vi ser också fram emot tillfället, när en massa kommunpolitiker kommer att ha besökt Skolverket och därefter säga att de måste lyfta upp sina skolor. Det är inte enbart friskolor, utan det finns många kommuner som behöver hjälp med sina kommunala skolor. Men som sagt, det går i vågor. Precis som i skolans värld i stort.

Mycket handlar om Stockholm, men samtidigt går ni ut med att hela landet är ert upptagningsområde. Hur bär ni er åt för att ta uppdrag i övriga landet?

Vi knyter an lokala personer vid behov. Vi har personer i både Göteborg, Lund och övriga Skåne, likaså i Norrland och så vidare. Personer som vi vet kan gör det här jobbet och som precis har gått i pension. Personer som är fria att göra det jobb som krävs. Vi kan ta vilka jobb vi vill, då vi inte är ett företag utan ett nätverk. Var och en i gruppen fakturerar själv utifrån vad den gör för jobb.

Vad är den mest brinnande frågan för er grupp att komma till rätta med, när ni väl kommer ut på en skola?

Väldigt många skolor säger att man vill ha tillgång till ett skolbibliotek. Men man säger ofta saker som att: vi har ingen plats för ett bibliotek och så vidare. Sen när man kommer ut på skolan så finns det en lokal. Böckerna finns där också. Alltså, det handlar ytterst om att få de på skolan att se vad man kan vinna på att samla alla sina boksamlingar, liksom vad man kan vinna på att datorisera allt material på skolan. När allt material är samlat på ett ställe och alla kan använda det som finns sparas även pengar in för skolan. Det handlar om att hjälpa skolan att skapa en struktur för hur de kan använda sitt material och att sen se över vad det är för elever skolan har. Få klarhet i hur mycket material som behövs, som till exempel lättläst, nedladdat material – se vilka möjligheter som finns. Vi ska alltså inte göra ett bibliotek för skolan, utan vi ska ta reda på vad skolan vill ha för ett bibliotek, och sen se hur det kan lösas på bästa sätt.

För mer information: http://skolbiblioteksgruppen.com/

 

 

image

 

Stefan Pålsson, rikskänd skribent, besöker Bok- och Bibliotek på uppdrag för Skolverket. Här på plats i Skolbibliotek Västs monter i C-hallen.

Ännu en bokmässa för dig Stefan. Du har varit med länge. Vilken i ordningen är årets mässa?

Yrkesmässigt är det väl den fjärde, tror jag. Men jag började gå på Bokmässan redan på 80-talet.

Du har skärpt dig lite sen 80-talet, menar du?

Haha, ja precis. Det är mer ordning nu.

Med fokus på skolbibliotek, är det något speciellt som intresserar i år?

Det är väl två saker egentligen. Det ena är skolbibliotekets roll rent generellt, sen är det ett seminarium som handlar mer om hur man ska kunna locka till läsning. Det är mer av en traditionell syn på skolbibliotek, med läsning och så. Sen finns det i år även ett seminarium om det ”digitala skolbiblioteket”. Ett seminarium med namnet ”Skolbiblioteket i förändrade landskap”, det är också mer om det digitala skolbiblioteket kan man säga.

Då kan vi passa på att nämna att just det sistnämnda seminariet faktiskt följs upp med en heldagskonferens i Göteborg nästa vecka, där bland annat Louise Limberg gästar. Då är du med?

Ja, det är jag. Alltså, Skolinspektionen kom med en rapport i veckan, där de lyfter fram just det här. Samhällskunskap är ett väldigt viktigt ämne i skolan, det för att förstå hur samhället fungerar. Det visar sig att eleverna har oerhört svårt med de analytiska funktionerna. De förmågor som man behöver kunna – för att förstå hur samhället fungerar. Hur demokrati fungerar, hur man kan göra sin röst hörd och så vidare. Här kommer även biblioteket in, med det traditionella – att kunna bemöta kritik, bedöma på ett riktigt sätt… alltså det är jätteviktigt det här som seminarierna och konferensen tar upp.

Du bevakar ett antal seminarier under Bokmässan för Skolverkets räkning. Är det något annat som du kommer att pricka in, förutom det som nu nämnts?

Ja, det är även ett seminarium om det digitala skolbiblioteket, som Nationella Skolbiblioteksgruppen arrangerar tillsammans med Svensk Biblioteksförening. Det kommer upp lite olika perspektiv under det seminariet.

Har du någon egen kommentar att bjuda på omkring det ”digitala skolbiblioteket” – Är det något vi kan tänkas få se ”kliva in på arenan” framgent, tror du?

Det får vi väl hoppas, haha. Det går lite trögt kan jag tycka, men det är väl mycket en kostnadsfråga också.

Något speciellt du ser i definitionen av just det ”digitala”?

Det är bortom boksamlingar, skulle jag vilja säga. Det handlar inte bara om läsning och material, även om det är viktiga delar av allt sammantaget. Det handlar ju om att kunna hantera det som är digitalt. Inte först och främst om ett visst system eller att låna ut digitalt material, utan det handlar om allt annat som är digitalt. Allt måste man kunna i ett digitalt skolbibliotek, inte det ena eller det andra, utan bägge delarna. Allt har sin roll att spela.

Avslutningsvis…

Under torsdag eftermiddag delar Skolbibliotek Väst ut årets Malin Koldenius-stipendie. En av de frågor som är med berör de delar vi nu ”kan hantera” – informationssökning, upphovsrätt, källkritik, sociala medier med mera. Pristagaren i fråga har nyligen skrivit en uppsats på Göteborgs Universitet om ”media-kunnighet”.  Den fråga hon får, går nu här även till dig:

Vad ser du komma härnäst – bortom allt det vi redan känner till?

Det här med media-kunnighet är ett väldigt flexibelt begrepp. Alltså, media möter vi hela tiden, så man blir aldrig färdig med det. Man måst hänga med i den utveckling som sker och lära sig hantera det. Vi ser hur det hela tiden kommer nya saker och nya sätt att uttrycka sig på.

Och vad är det ”nya” som vi måste lägga till, enligt dig?

Det handlar väldigt mycket om den kommunikativa biten. Till exempel Twitter, där det är betydligt mer dialog mellan två eller flera personer. Det blir en helt annan typ av samtal. Det tänker jag en hel del omkring, då det kan vara svårt att hantera den typen av samtal och bemöta det kritiskt. Att kunna hitta någon typ av ”röd tråd” och kunna förhålla sig till det, något som nu är väldigt svårt. Jag hamnade själv i en typ av konstig diskussion igår, men lyckades till slut krångla mig ur det. Alltså, nu börjar politiker och liknande blanda sig i diskussioner på Twitter, så… jag försöker hålla mig undan. Nej, det är fortfarande väldigt svårt att hantera det här. Jag kan visa dig om du vill?

 

Här bryts intervjun, då Stefan Pålsson tar fram sin I-phone och börjar gå igenom både tweets och re-tweets, något som ska visa sig dra iväg rejält tidsmässigt. Lustfyllda samtal tar snabbt över och både kaffe-paus och lunch betas av. Till slut vävs mer eller mindre allt samman, till exempel: lärande, politik, Göteborgs nya vägskatt, Jan Jörnmarks forskning, Berlin, arbetslöshetsåtgärder… ja, ni fattar. Att hålla sig till endast ”fem frågor” med Stefan Pålsson är inte lätt – men varje nytt möte är alltid lika fascinerande. Så även den här gången.

 

Missa inte Stefan Pålssons artiklar – på Skolverkets hemsida och ”Omvärldsbloggen”.

 

 

image

Som en given punkt under Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg – Malin Koldenius-stipendiet. I år delas priset ut på Kultur i Västs nya scen Biblioteks & Berättarscenen, belägen i E-hallen. Utökad scentid bjuder på, förutom utdelning av årets pris – en minnesstund av Malin Koldenius, som så hastigt lämnat oss alla i sorg och saknad. Varmt välkoma!

image

Bodil Karlsson Ejwertz är årets Malin Koldenius-stipendiat.

– Svarade jag på din fråga nu?

Malin Koldenius skrattar till och lovar att det blir säkert bra.

Bodil Karlsson Ejwertz, till vardags lärare på Bleketskolan, belägen på Tjörn. Flitig användare av skolbiblioteket, både som plats och verksamhet.

En värdig pristagare kort och gott!

Priset delas ut av Skolbibliotek Väst och Malin Koldenius. Prisutdelning tog vid under torsdag förmiddag, på Bokmässans Biblioteksscen.

 

 

Den mängd arrangerade seminarium och programpunkter som erbjuds på Bok- och Biblioteksmässan, går inte längre att överblicka. Det är helt enkelt för mycket – av allting! Frågan är om inte de punkter (som inte är en del av det planerade utbudet, förberett ofta ett år i förväg, ibland till och med mer) som hamnar mitt i, eller i anslutning till själva mässvimlet, ger störst behållning ändå.

Otaliga är de spontana möten och träffar som uppstår på Bokmässan varje år. ”Branschen” är för en gång skull samlad, dessutom under en längre tid. Genom de smidiga lösningar som bland annat ”sociala medier” idag erbjuder oss alla (Facebook, Twitter och Bloggar), blir kalendern, åtminstone för egen del, även i år fullbokad.

Det tillfälle som i år överglänser allt annat på Bokmässan, är mitt nästan tre timmar långa möte med Stefan Pålsson.

 

Efter en snabb överenskommelse via Facebook (nära midnatt till fredag) bestämmer vi tid för träff dagen därpå. Stefan är som alltid på ”Mässan”, men med bokad biljett till hemstaden Malmö senare samma kväll, gäller det att prioritera.

Inga fler seminarier för min del, hojtar Stefan. Nu får det räcka.

Vi hämtar gratis kaffe på mässans Servicecenter, liksom i Svenska Dagbladets monter (Stefan tipsar). Två stolar och ett bord, på andra våningen, placerade i foajén till seminariearenorna K2 och K3. Det är allt som behövs för att höja feststämningen på årets Bokmässa ytterligare några snäpp.

Vad mer kan finnas att önska, den här sista av bransch-dagar under Bokmässan 2011?

Stefan Pålsson och jag har lärt känna varandra väl de senaste åren. Otaliga är de tillfällen där vi behandlat området skolbibliotek. Intervjuer, samtal, artiklar och reportage… allt genomfört av samme man. Stefan Pålsson är mångårig journalist och rikskändis i IT-kretsar och i skolsammanhang. Därav våra många mötestillfällen. Över nätet, via telefon och på just mässor, konferenser och seminarier. Stefan har varit anlitad journalist av Skolverket och skrivit för både Kolla Källan och Omvärldsbloggen under lång tid. Han är därför flitligt läst, ofta efterfrågad och högt respekterad. Han har sen 10 år tillbaka sitt eget företag vid namn Hyperfinder. Han är även en del av Tankesmedjan Ombildning. Stefan har på senare tid även ingått i regeringssammanhang, som expertråd på IT-området. Uppmärksammat var bland annat Stefans deltagande i  IT-minister Anna-Karin Hatts rundabordssamtal. Ett ingående samtal och ett första seriöst försök till en kartläggning av Sverige som IT-nation.

Många är de kaffepauser vi tagit oss igenom. Stefan är en av dem utanför biblioteksbranschen som länge förespråkat värdet av skolbibliotek. Han har hela tiden pekat på vad skolbiblioteksverksamheten i sig och den enskilda skolbibliotekarien verkligen betyder för att nå en ökad måluppfyllelse i skolan. Här finns en första gemensam ingång för oss båda. En beröringspunkt där pedagogik, metodik, didaktik och teknik som verktyg för framtidens lärande, förenas och avhandlas.

Vid närmare eftertanke finns det nog snart inte minsta lilla skrymsle i pedagogikens guldgruva, som vi inte tömt på gyllene skatter. Efter fredagens långkörare (där jag till slut flaggar för uppbrott, då tiden drar sig mot tre timmar av non-stop samtal) finns inget kvar. Men senare i höst, när Skolforum i Stockholm sparkar igång… Då är vi där och gräver, öser och tömmer igen. Garanterat!

Nu ska nämnas att pedagogik endast är ett ämne av många som genomsyrar våra samtal nu för tiden. Filosofi, politik, ekonomi, religion, retorik, historia, musik, litteratur, film, datorspel, logistik, samt all form av hantering organisatoriskt, när det kommer till området skola, hinns oftast också med. Liksom ämnena – Den globala situationen om 20 år. Ska det finnas tillgång till Koranen i skolbiblioteket, eller material om förintelsen? Nitiska vakter vid seminariehallarna på Bokmässan,  myten om Spotify, om det individuella ansvaret för lärande, om Jan Jörnmarks foto-dokumentation av industrialismen fall i västvärlden, om Sven-Eric Liedman – Allt har sin plats!

Sen ska sägas att Stefan Pålsson är riktigt rolig! Kanske en av de roligaste människor jag någonsin träffat. Den ironiska tonen och korta stubinen, som utmärker en sann ”Malmöit” finns där hela tiden. Sarkasmerna haglar. Ståndpunkter finns om allt. ”Att vara normbrytande” är en ständigt återkommande punkt i våra samtal. Konformism är till för att bekämpas, liksom alla typer av totalitära system och ”Stasi-fasoner”. Flera gånger under vårt samtal, slutar folk vid bord omkring oss att prata med varandra. De lyssnar och följer våra utläggningar. Folk tittar till när vi skrattar hejdlöst åt komiska betraktelser. Stefan berör. Hela tiden.

En riktigt rolig händelse, som Stefan ofta återkommer till under våra träffar, är hur han först började ägna sig åt att arbeta på Internet. Hur han redan 1993 sögs in i den digitala värld som var under uppstart i Sverige. När Stefan berättar om sin träff med Arbetsförmedlingen i Malmö året innan är det svårt att sitta still.

Jag hade återvänt till Sverige från ett par år i Danmark och klev in på Arbetsförmedlingen vid Värnhemstorget för att skriva in mig. Snabbt fick jag svaret att det inte fanns några jobb överhuvudtaget. De tyckte att jag skulle gå till Socialen och skriva in mig… Strax därefter fick jag ett tips från en kompis flickvän om att dela ut tidningar, så jag kontaktade Tidningsbärarna och sedan rullade det på…

Stefan fortsätter med att berätta om sin väg in i den digitala världen.

Sommaren 1993 läste jag om World Wide Web i amerikanska UTNE Reader och insåg att det var en väg framåt! Jag lyckades skriva in mig på Kulturarbetsförmedlingen, och där var det faktiskt en man som förstod vad jag pratade om. Året därpå började jag på en nystartad projektledarutbildning som Arbetsförmedlingen anordnade, och via den gled jag under hösten in i utbildningsvärlden. Erfarenheterna av Arbetsförmedlingen är alltså blandade, men det är den första, absurda upplevelsen som dominerar minnet, även om det faktum att det faktiskt är minst lika viktigt för fortsättningen att det fanns en som förstod och trodde på vad jag menade.

Stefan berättar också om hur han gick vidare i sökandet efter en uppkoppling till Internet.

Detta var innan de kommersiella operatörerna kommit igång. Det dröjde till hösten 1994, månader innan först Tele2 och sedan Telia vaknade. Men genom att skriva in mig på universitetet igen och gå med i datorföreningen, lyckades jag lösa problemet. En annan tidningsbärare, som studerade på LTH, fick mig att upptäcka detta.

Det hela tog fart i januari 1994, när jag köpt en IBM pc från mitten av 80-talet för 500 kronor, inklusive ett 2400 bpm-modem. En hacker, som jag kommit i kontakt med under jakten på gamla jazz- och soulskivor på loppis och i begagnatbutiker, hjälpte mig att komma igång i utbyte mot Marva Whitneys klassiska lp ”Live and Lowdown At The Apollo” från 1970. På den här tiden var det så komplicerat att man till och med fick programmera modemet med ATDT-kommandon… Jag kopplade upp mig på en gammal stordator som körde unix och via den fick jag textbaserad tillgång till allt på Nätet. Och för mig, som ovan datoranvändare, fanns det mycket att lära…

 

 

Mycket av våra samtal handlar om vilken syn samhället har på unga människors potentiell, kontra teknik. Skolan är i mångt och mycket en institution som har svårt att bryta invanda mönster. Samhället i övrigt är snabbare och flexiblare. Näringsliv är tvunget på ett annat sätt, att hitta nya vägar och att hänga med i den utveckling som sker, inte minst på det tekniska området. Skolan är inte en del av den förändring som pågår i samhället, även om motsatsen ofta framhävs.

Alltså, det är ofta på väldigt vaga grunder som beslut tas omkring framtid och långsiktighet i skolan. Men det är inget nytt. Så här har det sett ut under lång tid.

Vi talar om den väg som stakats ut för lärarna de senaste åren (även om mycket i skollagen är av godo och nya läroplanen Lgr11 nu öppnar för mycket på IT- och skolbiblioteksområdet), där man i stor utsträckning blickar bakåt istället för framåt.

Här i Sverige så går vi i mångt och mycket tillbaka närmare 50 år i utvecklingen. Lärarlegitimationen och studentexamen är två exempel, som nu är på mångas läppar. Norge, Danmark och USA är exempel på länder där man istället utgår från dagens förutsättningar och behov och öppnar upp för resten av samhället. Det borde vi även göra i Sverige.

Själv tänker jag här på Dr. Ross Todds (Rutgers University, New Yersey, USA) ord om vad skolan kan tänkas hamna, när elever upptäcker att de lättare hittar vad de behöver på andra ställen än i skolan. Här kan tyckas att Ross provocerar och går hårt åt lärare. Men det är inte syftet. Det finns redan dokumenterat, att det i USA blir fler och fler elever som lämnar skolan i förtid, för att istället börja jobba för företag direkt. De erbjuds internutbildning, får förverkliga sina idéer och får arbeta kreativt utifrån den särskilda kompetens de besitter. Även i Sverige börjar nu yngre elever jobba som bland annat speltestare för olika företag, samtidigt som de går i skola.

Vi måste gå ifrån det invanda och förväntade i lärandesituationer. Det är idag ofta helt meningslöst att i förväg bestämma vad eleverna ska ha tillgång till i skolan. Utvecklingen, inte minst på IT-området går så oerhört snabbt, så skolan har inte chans att hänga med om de inte ställer elevens behov i centrum. Sen måste man ju göra något själv också. Det gäller ju alla. Lärare och bibliotekarier och andra kan inte bara gå och vänta på att saker ska göras. Det fungerar inte så.

Just här hamnar ofta våra samtal. Jag och skolbibliotekariesamordnare Cecilia BengtssonEkerö, har under vår föreläsning om framtidens skolbibliotek ”Från Deje till Shanghai – Att gå från bokutlån till pedagogisk verksamhet” (som Stefan också skrivit om för Skolverkets räkning) lyft fram just det ”individuella ansvaret” som en punkt att ta fasta på – Om det ska ske någon utveckling med verksamheten i skolbiblioteket.

Här blir Stefans ingång i Internet-världen, liksom min egen motsvarighet i skolbiblioteks-världen, ett bevis för att det inte räcker med lagar och regler för att det ska ske progression på ett område. Det måste finnas en vilja! Det måste finnas lust och målmedvetenhet, kryddat med en stor dos envishet, bakom varje drivande person som ger sig in i utbildningssektorn, om nu fokus ställs på utveckling vill säga.

Mitt uppdrag som projektledare för skolbiblioteksutveckling i Västra Göteborg bygger mycket på att det går – om man bara vill. Rektorer vill ofta få saker fixade, men med den ökade arbetsbörda som tillkommit i och med lanseringen av den nya Skollagen, den nya läroplanen, samt ett ökat ansvar och självbestämmande – vill det till att den som är biblioteksansvarig på varje enskild skola jobbar hårt och målmedvetet, för att skolan ska kunna få ut något av vad lagtexten ”varje skola ska tillgång till skolbibliotek” står för i praktiken. Stefan förtydligar.

Här kan det bli riktigt bra om bara bibliotekarier och lärare möts. De behöver varandra i arbetet, det måste man fatta. Pauli Gymnasium i Malmö (som av Nationella Skolbiblioteksgruppen fick priset som Årets skolbibliotek 2010) är ett bra exempel på en skola som nått riktigt långt tack vare genomarbetade och ständigt uppdaterade strategier.

Just vad som skulle hända om skolan spelar ut sin roll, om den inte hinner ställa om mot den globala verklighetens krav, i form av aktiv omvärldsbevakning, kommunikation, förmåga att vara kritisk till den information som passerar… det intresserar oss extra mycket. Stefan tar den här gången hela frågan till sin spets. Jag hänger på bäst jag kan.

Vi har ingen aning om vad som händer framöver. Kanske något nytt kommer fram, som när bondesamhället övergick i industrisamhället, som sen bleknade bort. Det är helt enkelt omöjligt att säga vart den pågående utvecklingen leder.

Själv använder jag mig här av den laddade termen ”Alla imperier faller” som referens. Det knakar i fogarna för USA. Europa upplever stora förändringar och förskjutningar, både socialt och ekonomiskt… Bara att en stor del av norra Afrikas etablerade diktaturer krossats (där inte minst sociala medier som Facebook och Twitter spelat stor roll i de folkliga uppror som genomförts) och det under bara ett halvårs tid. Det ger en bild av hur sköra traditionella samhällsskick är idag.

Antingen är vi med i det som händer, när det kommer till elevernas verklighet, eller så är vi förlorade för all framtid. Hur vill vi ha det? Ross Todds ord igen.

Att under stort allvar kunna behandla domedags-scenarion som ovan och samtidigt skratta högljutt om hur dumma nitiska vakter på Bokmässan kan bete sig – Det är vad jag gillar med Stefan Pålsson. Det är högt i tak. Allt ryms, inget är för stort eller för smått för att uppmärksammas.

Fan, det är ju ingen logik alls. Förra året fick jag inte komma in på ett seminarium, då det var fullt, vilket i sig är dealen, då vi med presskort får komma in ”i mån av plats”. Men när det är halvfullt och man knappt får komma in ändå, bara för att en vakt agerar paragrafryttare… Godtyckliga bedömningar gör det hela väldigt konstigt.

 

 

Stefan äger även en ytterst personlig syn på Spotify. Han tycker inte det stämmer att allt material är tillgängligt, vilket i och för sig inte är någon radikal åsikt i sig.

Nej, det är hur han återger sin syn på saken som är det intressanta.

Det här med att allting finns att få tag i på Spotify. Det är bara skitsnack. Jaja, om man lyssnar på det som ligger i mittfåran och som låter likadant, då finns det ju en del. Men så fort man tar några kliv utåt, exempelvis mot äldre och mer svåråtkomliga domäner, bland annat inom jazzen, då är det helt tomt. Rättigheterna ägs ofta av de stora bolagen, men de gör inte musiken tillgänglig. Och detsamma gäller inom filmens värld.

Det finns egentligen inget slut på den här texten. Hela världen hamnar under lupp när Stefan Pålsson är inblandad. Härligt (även om det ibland kan innebära att oanade baksidor tar form).

När vi lämnar vår plats och en gång för alla gör slut på vårt samtal (åtminstone för den här gången), så är det med ett snabbt handslag och ett kort skratt som vi lämnar varandra och går åt varsitt håll. Först då slår det mig att parkeringstiden för min bil gått ut för två timmar sen. Parkerad på taket till varuhuset Focus är den dessutom. Fort upp till plan 4 ser jag min bil… med en gul liten reklamlapp fastsatt under den ena vindrutetorkaren. Gul reklamlapp i Göteborg betyder bara en enda sak. Parkeringsbot!

400 kronor i böter. För ett samtal med Stefan Pålsson.

Om jag blev arg? Inte alls.

Jag tog bara loss boten och stoppade den i plånboken. Fyrahundra spänn för att träffa Stefan Pålsson under tre timmar. Vad är det i jämförelse med 500 kronor för ett litet sketet bokmässe-seminarium på 45 minuter?

Just det. Ingenting!

 

Missa inte Stefan Pålssons senaste inlägg (110929) på Omvärldsbloggen, Skolverket. Att förädla information till kunskap och bildning

 

 

Biblioteksscenen i E-hallen, Bokmässan 2011

 

Artikel på Göteborgs Intranät publicerad 110923:

http://intranat.goteborg.se/wps/wcm/connect/goteborg.se/Intranat/N137/Nyheter/N137_I_Biblioteksmassan?pageDesign=mallar/intra_nyhet_lightbox

 

 

 

 

 

Framsidan har träffat stipendiaten 2011:

 
 
 
 

… again!

 

 

Idag kom så äntligen beskedet som jag tålmodigt väntat in under en månads tid.

Mitt skolbiblioteksutvecklingsprojekt är förlängt läsåret ut!

För er som följer min blogg och känner mig, så vet ni säkert att min stadsdel Tynnered i Västra Göteborg under höstterminen 2010 genomsyrats av en höjning av skolbibliotekens standard, med mig som projektledare.

Stadsdelsförvaltning Tynnered som i årsskiftet blev en av tre stadsdelar i nybildade storstadsdelen Västra Göteborg har gett projektet förlängt förtroende.

I vilken form och med vilket  innehåll för kommande projektperiod, det är ännu inte fastställt. En första plattform, utifrån höstens avslutade projektperiod, läggs i nästa vecka.

Då kommer även Maud Hell, författare till Att utveckla skolbiblioteket (BTJ Förlag) och besöker Tynnered, för att göra en intervju omkring projektsatsningen. En ny publicering är att vänta från Maud, någon gång framöver…

Dessutom lyfter GR-Utbildning projektet på en ”hearing” om skolbibliotek (som även den tar vid i nästa vecka) – som ett gott exempel på satsningar omkring skolbiblioteksuteckling i just Göteborg.

 

… Med sikte på framtiden!

 

 

%d bloggare gillar detta: