Skip navigation

Category Archives: Digitala verktyg

14691109_10154061251798391_4970736046036311789_n

Att använda digitala verktyg i undervisningen faller sig naturligt för varje skolbibliotekarie idag…

Men att hitta ytor och användningsområden i fritidshemmets verksamhet prioriteras och omnämns inte lika ofta.
Med en enkel uppsättning I-Pads och en tydligt strukturerad plattform, med pedagogisk ledning och fasta ordningsregler nås mycket vinster.
En blandning av åldrar, kön och intresseområden, liksom barnens delaktighet följer med helt naturligt.
Allt det som skolan under skoltid många gånger stångar sig blodig för att uppnå.

Det moderna lärandet i vardagen.
Det behöver inte vara svårare.

 

image

 

Under årets novemberlov i Göteborg erbjuds för anställda i Göteborgs Stad-Skola – en studiedag med ett brett utbud av föreläsningar kring lärande och digitala verktyg. Välkände forskaren i idé- och lärdomshistoria Sven-Eric Liedman (mellan 1979-2009 professor i detta ämne vid Göteborgs Universitet) besöker Nya Påvelundsskolan i Västra Göteborg. På programmet står en dryg timme omkring ämnet: Kunskap.

Vitt och brett skildrat, men samtidigt med ett tydligt historiskt perspektiv. Här en ungefärlig återgivning av den Twitter-rapport som publicerades under Liedmans föreläsning.

 

Föreläsning med Sven-Eric Liedman är som alltid intressant.
Idag handlar det om vad kunskap är?
– Vardagligt men komplicerat, måste jag säga.

Vad är kunskap?
– Kunskap och information.
– Kunna och veta.
– Kãnna och känna till.
– Ytkunskap och djupkunskap.

Liedman landar snabbt i bibliotekets och böckernas funktion.
– Att få information som sen efter koncentrerat läsande blir till kunskap.

– Man behöver inte nå kunskap genom information som hämtas på nätet. Man kan hitta information där, men inte bara där. Böcker är information.

– För att kunna ta del av och förankra den djupa kunskapen, så behöver vi kunna bedöma vilken aktualitet informationen ifråga har. Det komplicerar.

Liedman drar här paralleller mellan vetenskap och till exempel att baka bröd.
– Att kunna baka bröd är egentligen väldigt komplicerad kemi.
#justdet

Liedman viker här in på en historisk linje…
Paideia berörs. Grekernas val att ta vägen mot ett rikt fysiskt och psykiskt liv. God etik hamnar också i fokus.

Vilka krav ställs då? Om etik och demokrati ska kunna råda.
Klaras då valet av? Är det ens möjligt?

Liedman beskriver här vidare hur ”utantill-lärandet” tagit ett kliv ur vår tid, men att den typen av lärande har haft stor betydelse historiskt.

Den förståelsen behöver vi som jobbar med lärande i biblioteket ha med oss, tänker jag. Det här bidrar till hur omgivningen bedömer vår verksamhet. En rektor, föräldrar, kollegor, för att inte säga – politiker som möter skolans lärande genom bibliotek, de befinner sig alla på olika platser och plan här. Vi tycker ofta att vi vänt den här typen av faktainlärning ryggen. Här behöver vi som är lärare och bibliotekarier vara lite uppmärksamma. Mycket av de här gamla bedömningsramarna verkar nämligen fortfarande, medvetet eller omedvetet. Är ni med?

Liedman styr här in på området bildning. En naturlig väg mot dagens så kallade kunskaps/informationssamhälle. För var hittas egentligen ”bildning” på agendan idag?

– Folkbildningen är Nordens enda bestående bidrag till utbildningens historia. Det ska noteras, säger Liedman.

Skolan bör ha tre uppgifter:
1. Förbereda elever för en god framtida yrkesverksamhet.
2. Bidra till att göra elever till goda och medvetna samhällsmedborgare.

3. Att ge elever möjligheter till ett rikare liv.

Idag försummas både den andra och tredje uppgiften, menar Liedman.

Liedman går i slutet av föreläsningen igenom olika pseudokvantiteter… Polisen som ska ”samla pinnar”. Försvaret som ska kvalitets-säkra, vad det nu innebär?

Mycket skratt hörs i publiken.
– Universitet ska vi inte tala om. Urval av elever. Godtycklighet råder i högsta grad här.

– Betyg blir vi nog inte av med, men det finns även andra bedömningsmallar.
Nyfikenhet och intresse för utveckling till exempel. Det ska värderas högt.

Föreläsningen avslutas med ett antal reformförslag.
Bland annat att betygen kompletteras med andra bedömningsramar.

Rapporten från dagens föreläsning ”Kunskap – Vad är den värd” – med landets vassaste forskare i idé och lärdomshistoria, slutar här.

 

För mer information om Sven-Eric Liedman besök: http://sven-eric.liedman.net/

 

 

988356_10151792132243391_1188373169_n

Att låta film kliva in i biblioteksverksamhet – ett vinnande inslag! Elevers förmåga att själva skapa, med berättelsen som grund, den här gången i en fördjupning av elevens val… ett absolut måste för det moderna skolbiblioteket! Här skapas som synes ett första scen-synopsis.

image

image

En forskningsantologi över skolbibliotek i Sverige var fokus när årets stora skolbiblioteks-konferens i Göteborg genomfördes under onsdagen. 

Det är första gången någonsin som en sammanställning över forskningsområdet skolbibliotek görs i Sverige. Det är forskare från Bibliotekshögskolan i Borås (BHS) som står bakom utgivningen av boken Skolbibliotekets roller i förändrade landskap, publicerad av BTJ-förlag.

I spetsen för bokens redaktion står Louise Limberg och Anna Hampson Lundh, båda aktiva som forskare på BHS, även om Louise Limberg – som den ”räv” hon själv anser sig vara, på senare tid slutat undervisa helt. Limbergs insatser på området, liksom hennes mångåriga produktion på skolbiblioteks-området, är välkända. Att konferensen sen helt är tillägnad minnet av den nära kollegan och vännen Malin Koldenius, förstärker bara upplevelsen – att vara en del av något unikt.

Limberg och Koldenius tillhör tillsammans en mindre skara centrala gestalter inom skolbiblioteksområdet. I ärlighetens namn är det svårt att se några övriga personer i landet som tillsammans, liksom var och en, gjort så oerhört mycket för utvecklingen av området skolbibliotek. En samlad förståelse över ett mycket komplext område, som nu dokumenterats i en helt ny bok och som även ska visa sig ge avtryck, det som en ”röd tråd” genom hela konferensen.

Boken är i sin disposition uppdelad i fem separata kapitel. Var och ett blir till en viktig bit i det stora pussel, som bidrar till att skapa en första heltäckande översikt av vad som hänt på skolbiblioteks-området de senaste 100 åren. Historiska nedslag redovisas i bokens första kapitel. I kapitel 2 beskrivs hur utvecklingen sett ut under perioden i fråga. Vilka beslut som tagits och på vilka olika nivåer (politiskt, lokalt, huvudman) det skett. Styrning, institutioners roll, liksom olika aktörer på området (stora som små) återges också efter ett tydligt, systematiskt mönster.

Forskning och skolbiblioteks-praktik, forskning omkring läsfrämjande och forskning om informationskompetens utgör innehåll i bokens tre efterföljande kapitel. Här syns empiriska studier och efterföljande diskussioner i en större utsträckning. Det förhållningssätt forskaren besitter, inför de komplexa områden som studeras, blir nu av en mer analytisk art. Samtidigt krävs en viss distans, då ytterst lite av det som hamnar under lupp är kvantitativt mätbart. Kvalitéts-aspekter tenderar att dominera, även om det paradoxalt nog är just här en begränsning nås, då på ett rent resultatmässigt plan.

”Det är inte lätt”, som flertalet uttrycker saken. Inte minst under onsdagens konferens i Göteborg.

Ett i mitt tycke oerhört värdefullt bidrag under konferensens gång, är att bestämt upplägg av föreläsningar strikt följer bokens motsvarighet. Bokens samtliga kapitel betas kontinuerligt av. Ett efter ett. Där skapas den ”röda tråd” som ofta annars kan gå förlorad. när en mängd föreläsare ska samsas om en begränsad tidsyta. Med boken med i biljettpriset (och det för varje deltagare) ökar både tydlighet och djup inom område och kartläggning. Det är inte lätt att lägga boken ifrån sig, då konferensens olika infallsvinklar, steg för steg, får sin slutgiltiga förklaring och därmed givna plats. Det blir lite som att ta med sig dokumentationen av en mycket innehållsrik dag rätt ned i fickan.

Att speciellt notera från konferensen är den försiktighet varmed varje talare förhåller sig till varje ämnesdel. Att ens ge sig på en gemensam definition om vad ett skolbibliotek är… det faller snabbt ur sin givna ram. Att vidare klara av att bemöta oförstående kritiker, som anser att skolbibliotekens införande i skollagen enbart är en kostam historia, då krävs det att ha ordentligt på fötterna. Inte minst med tanke på att kvantitet och kvalité som pedagogiska måttstockar är rejält svåra att förena.

Att skolbibliotek i slutänden gör skillnad för den enskilda eleven, hur vet vi egentligen det? Och vem avgör det, när inte ens hittills känd forskning kan ge ett klart och entydigt svar på om så är fallet?

Lägg där till att flera av de återkommande diskussioner som öppnas upp under konferensens gång, ofta drar mot praktiken ute i skolorna. För när inte ens timmar för seriös bemanning existerar, när hela kommuner vänder ryggen till satsningar av reell art och när inte ens skolbibliotek räknas in som ett självklart pedagogiskt inslag i den vardagliga verksamheten, det på många av landets skolor – hur ska vi då kunna nå uppställda områden efterfrågade av forskarteamet på plats? Jag tänker då framför allt på området ”adekvat skolbiblioteks-utbildning”. Vem avgör vad som är adekvat? Vilka fackförbund agerar redan nu, vilka behöver uppvaktas närmare? Vidare, vilka lärar- och biblioteksutbildningar tar ett ordentligt tag i frågan som det nu ser ut?

När vi fortfarande inte ser en politiskt utsedd aktör som äger frågan nationellt, utan istället fortsatt förhåller oss till en mängd olika instanser, som på mer eller mindre ren vilja, tar tag i- och driver frågan skolbibliotek framåt. Då inser nog de flesta, både forskare och markfolk att vi har en lång väg att vandra. Eller som Louise Limberg (med minst en halv livstids perspektiv på skolbibliotek bakom sig) väljer att avsluta konferensen:

– Det är en ständigt pågående kamp.

Samtidigt ska det i rättvisans namn fram att samma Limberg nu är mer positiv än kanske någonsin tidigare. För som hon uttrycker det i boken, liksom under konferensen, har den senaste tidens stora förändringar – med en fast plats för skolbiblioteket i både skollag och bibliotekslag och därtill Kungliga Bibliotekets uppdrag om nationell utveckling, gett ordentlig vind i seglen.

– Jag tror att vi kan vara på gång ordentligt. Jag tor också att den nya lagstiftningen kan påverka på olika politiska områden.

Samtidigt skärper Louise Limberg tonen och höjer ett varningens finger.

– Ska det hända ordentligt krävs att området skolbibliotek hamnar på agendan politiskt.

Fortsatt mycket kvar att göra, men samtidigt ett gott stycke på väg.

Kalla det ett försök till summering av dagen. Samtidigt en riktigt god känsla att ta med sig från en konferens – helt unik i sitt slag.

 

Värt att notera: Ett heltäckande informations-flöde från konferensen finns att tillgå på mitt Twitter-konto @ordfsbv 

 

 

image

 

Stefan Pålsson, rikskänd skribent, besöker Bok- och Bibliotek på uppdrag för Skolverket. Här på plats i Skolbibliotek Västs monter i C-hallen.

Ännu en bokmässa för dig Stefan. Du har varit med länge. Vilken i ordningen är årets mässa?

Yrkesmässigt är det väl den fjärde, tror jag. Men jag började gå på Bokmässan redan på 80-talet.

Du har skärpt dig lite sen 80-talet, menar du?

Haha, ja precis. Det är mer ordning nu.

Med fokus på skolbibliotek, är det något speciellt som intresserar i år?

Det är väl två saker egentligen. Det ena är skolbibliotekets roll rent generellt, sen är det ett seminarium som handlar mer om hur man ska kunna locka till läsning. Det är mer av en traditionell syn på skolbibliotek, med läsning och så. Sen finns det i år även ett seminarium om det ”digitala skolbiblioteket”. Ett seminarium med namnet ”Skolbiblioteket i förändrade landskap”, det är också mer om det digitala skolbiblioteket kan man säga.

Då kan vi passa på att nämna att just det sistnämnda seminariet faktiskt följs upp med en heldagskonferens i Göteborg nästa vecka, där bland annat Louise Limberg gästar. Då är du med?

Ja, det är jag. Alltså, Skolinspektionen kom med en rapport i veckan, där de lyfter fram just det här. Samhällskunskap är ett väldigt viktigt ämne i skolan, det för att förstå hur samhället fungerar. Det visar sig att eleverna har oerhört svårt med de analytiska funktionerna. De förmågor som man behöver kunna – för att förstå hur samhället fungerar. Hur demokrati fungerar, hur man kan göra sin röst hörd och så vidare. Här kommer även biblioteket in, med det traditionella – att kunna bemöta kritik, bedöma på ett riktigt sätt… alltså det är jätteviktigt det här som seminarierna och konferensen tar upp.

Du bevakar ett antal seminarier under Bokmässan för Skolverkets räkning. Är det något annat som du kommer att pricka in, förutom det som nu nämnts?

Ja, det är även ett seminarium om det digitala skolbiblioteket, som Nationella Skolbiblioteksgruppen arrangerar tillsammans med Svensk Biblioteksförening. Det kommer upp lite olika perspektiv under det seminariet.

Har du någon egen kommentar att bjuda på omkring det ”digitala skolbiblioteket” – Är det något vi kan tänkas få se ”kliva in på arenan” framgent, tror du?

Det får vi väl hoppas, haha. Det går lite trögt kan jag tycka, men det är väl mycket en kostnadsfråga också.

Något speciellt du ser i definitionen av just det ”digitala”?

Det är bortom boksamlingar, skulle jag vilja säga. Det handlar inte bara om läsning och material, även om det är viktiga delar av allt sammantaget. Det handlar ju om att kunna hantera det som är digitalt. Inte först och främst om ett visst system eller att låna ut digitalt material, utan det handlar om allt annat som är digitalt. Allt måste man kunna i ett digitalt skolbibliotek, inte det ena eller det andra, utan bägge delarna. Allt har sin roll att spela.

Avslutningsvis…

Under torsdag eftermiddag delar Skolbibliotek Väst ut årets Malin Koldenius-stipendie. En av de frågor som är med berör de delar vi nu ”kan hantera” – informationssökning, upphovsrätt, källkritik, sociala medier med mera. Pristagaren i fråga har nyligen skrivit en uppsats på Göteborgs Universitet om ”media-kunnighet”.  Den fråga hon får, går nu här även till dig:

Vad ser du komma härnäst – bortom allt det vi redan känner till?

Det här med media-kunnighet är ett väldigt flexibelt begrepp. Alltså, media möter vi hela tiden, så man blir aldrig färdig med det. Man måst hänga med i den utveckling som sker och lära sig hantera det. Vi ser hur det hela tiden kommer nya saker och nya sätt att uttrycka sig på.

Och vad är det ”nya” som vi måste lägga till, enligt dig?

Det handlar väldigt mycket om den kommunikativa biten. Till exempel Twitter, där det är betydligt mer dialog mellan två eller flera personer. Det blir en helt annan typ av samtal. Det tänker jag en hel del omkring, då det kan vara svårt att hantera den typen av samtal och bemöta det kritiskt. Att kunna hitta någon typ av ”röd tråd” och kunna förhålla sig till det, något som nu är väldigt svårt. Jag hamnade själv i en typ av konstig diskussion igår, men lyckades till slut krångla mig ur det. Alltså, nu börjar politiker och liknande blanda sig i diskussioner på Twitter, så… jag försöker hålla mig undan. Nej, det är fortfarande väldigt svårt att hantera det här. Jag kan visa dig om du vill?

 

Här bryts intervjun, då Stefan Pålsson tar fram sin I-phone och börjar gå igenom både tweets och re-tweets, något som ska visa sig dra iväg rejält tidsmässigt. Lustfyllda samtal tar snabbt över och både kaffe-paus och lunch betas av. Till slut vävs mer eller mindre allt samman, till exempel: lärande, politik, Göteborgs nya vägskatt, Jan Jörnmarks forskning, Berlin, arbetslöshetsåtgärder… ja, ni fattar. Att hålla sig till endast ”fem frågor” med Stefan Pålsson är inte lätt – men varje nytt möte är alltid lika fascinerande. Så även den här gången.

 

Missa inte Stefan Pålssons artiklar – på Skolverkets hemsida och ”Omvärldsbloggen”.

 

 

image

Ett steg i användandet av 1-1, det på en av de skolor jag är skolbibliotekarie för, handlar om hur skolans Mac-books kan uttnyttjas under hela skoldagen.

Att ta in digitala verktyg i den traditionella skolans fritidsverksamhet, för årskurs 3-4, är ett sätt att nå skolans prioriterade lärandemål. Att vidare viga verksamhetstid, som vanligtvis når spel och lek, mot användandet av digitala verktyg – med digitala spel och lekytor, är ett sätt att förena det nya med det gamla, inte minst pedagogiskt.

Spelportaler, musikquiz, Mindcraft i ”multiplayer-mode”, liksom klipp och serier på You-tube, tar det digitala användandet rakt in skolans verksamhet.

Problemlösningar, samarbete, turtagning, tekniskt ”knowhow”, digital medvetenhet, ledarskap… vinstlistan kan i princip göras hur lång som helst.

Att vidare möta eleverna på deras planhalva, att anamma elevers delaktighet i användande och inflytande, vilket läroplanen så hårt strider för, men som många skolledare och pedagoger i vår tid upplever krångligt och svåruppnåeligt -allt följer med och det på ett högst naturligt sätt.

Ross Todds stora vision ”From a information central to an intellectual agency” liksom Roger Säljös och John Hatties tankar om alternativa läromiljöer för en ökad kvalité i lärandet… Alltså, det är bara att håva in effekterna av de stora männens vackra teorier.

Skolledare, pedagoger, barn och även föräldrar (när väl upplägg och innehåll upplevs vara av godo) anammar och hänger med.

Kul är det också!

Något att ta med i tankarna inför planering och uppstart av kommande läsår kanske?

Lycka till och trevlig helg!

 

image

Övning i publikation av bild, med blogggruppen på Kannebäckskolan. Datorspels-novellen ska snart upp på Lanternans bokblogg. Ett foto är taget. Foto: Fredrik Ernerot

image

”Mäster-Panda”, huvudavatar i en purfärsk version av World of Warcraft. En karaktär i sann österländskt stil, där taoismens grundvalar om balans i naturen genomsyrar allt. En jätte-panda som ingen fiende klarar av att vinna över… åtminstone inte än. – Både ond och god, inte bara ond eller god, som dagens ansvariga elev uttrycker saken.

Det ska vara obligatoriskt med elevens val i den svenska skolan. Det kan till en början, även för en erfaren pedagog, låta aningens motsägelsefullt. Men när väl policy och struktur är fastställd öppnar sig snabbt mängder av möjligheter att fritt välja ämne, helt och hållet utifrån elevers intresseområden och kompetenser.

Jag har tillsammans med elever från Kannebäcksskolans årskurs 4-6, arbetat fram en elevensval-grupp som uteslutande ägnar sig åt datorspel. I alla dess former.

Elevernas kunskaper omkring olika typer av datorspel, samt skolans tekniska förutsättningar skapar ramen för ett tidigare fullständigt oprövat område. Digital teknik, genuint datorkunnande, kreativitet, språk, grafik, bild och ljud – allt ryms tillsammans under fem till sex pass per grupp, under lika många veckor.

Jonas Linderoths bok – Datorspelets dynamik följer med som en teoretisk plattform, med ambition att lyfta datorspelet till en vetenskapligt seriös nivå. Fascinerande är att se hur en hel drös 10-åringar uppmärksamt tar del av Jonas analyser om tekniska termer och nördiga fakta, utan att en enda gång skruva på sig.

Elever vet när något är viktigt, när ord förvandlas till ovärderlig kunskap. Nödvändig information, användbar inför förståelsen av datorspelets sanna natur.

Online- liksom nedladdningsbara avatarspel som: Sims, Minecraft vs Steincraft, Panfu, World of Warcraft, Mario Kart och Minecraft trängs om tidsutrymmet, då eleverna bokstavligen ställer sig i kö för att inför sina kompisar – förbereda, presentera och genomföra omfattande dragningar (mmm, ett skolarbetes moderna process, inte sant).

Med hjälp av internetuppkopplad Mac Book och storskaligt projektorstöd, lotsas gruppen med på nydanande resor, in i världar som under varje 90-minuterspass vidgar både perspektiv, samt ökar kunskapen om ofta ordentligt tekniskt avancerade programvaror, spelkonsoller och funktioner.

Att med hjälp av en 10-årig elevs turne, genom världens största datorspel World of Warcraft, få chans att möta en grafiskt fulländad fantasivärld, där spelets mål ytterst handlar om att säkerställa samhällens välbefinnande, familjers trygghet och låta godhet få råda, som yttersta kraft. Det är stort.

Vi vuxna som arbetar i skolan – vilket ytterst är elevernas värld, letar ofta energiskt efter det som för eleven ska bidra med största möjliga nytta. Ibland finner vi råd, ibland inte.

En och annan gång verkar lärandet omvänt. Eleven visar outtalat den vuxne vägen till målet. Det här är ett sånt tillfälle.

Datorspelets dynamik ligger nämligen just där – mellan den vuxne och barnet. För att upptäckas. Upplevas. Tillsammans.

Elevens val. Det obligatoriska. Egentligen är det precis tvärtom.

Elevens val. Det fria. Möjligheternas tillfälle.

Tack!

image
En sjätte-klass på Kannebäcksskolan och jag utvecklar klassens läsblogg. Genomgång och admin-arbete på Smartboard, med elevernas Mac-books som besökar/arbetsytor, ger de förutsättningar som krävs för att nå lärandemål i skrivutveckling genom digitala verktyg.

%d bloggare gillar detta: