Hoppa över navigation

Category Archives: Analyser


Att använda digitala verktyg i undervisningen faller sig naturligt för varje skolbibliotekarie idag…

Men att hitta ytor och användningsområden i fritidshemmets verksamhet prioriteras och omnämns inte lika ofta.
Med en enkel uppsättning I-Pads och en tydligt strukturerad plattform, med pedagogisk ledning och fasta ordningsregler nås mycket vinster.
En blandning av åldrar, kön och intresseområden, liksom barnens delaktighet följer med helt naturligt.
Allt det som skolan under skoltid många gånger stångar sig blodig för att uppnå.

Det moderna lärandet i vardagen.
Det behöver inte vara svårare.



Even if I, in a pure psycical way, now have left the country in the East, it is stucked right there. Right in the middle of my heart. A kind of magical flicker is following me around. A modest blend of taste and light is in the air. A blend that mixes the most ancient wisdom together with all possible modern technique and Manhattan-like surroundings.

Ok, for me to be on a Conference, its nothing new. To be a speaker on a conference is also a pretty common thing nowadays. After years in the field of teaching, library and school I feel seasoned. There for it is a quite relaxed Swede that steps inside Incheon Airport around mid day monday (seven extra hours ahead), a week back from now. Enormous as it is, South-Koreas main Airport Incheon – but with a custom- as well as an passport controller, that are nodding with a smile on their faces, you dont even react on the matter of the big size. Not at that point.

Koreans are known for their hospitality and nice manner, especially when it comes to take care of foreign guests, so to be a speaker from Sweden invited by the countrys ”one and only” National Library for Children and Young adults, its not a disadvantage. Not at all. Korea and Sweden has a strong bond to eachother. It goes all the way back to the Korean war (1950-1953), when Sweden through UN, handed over large amounts of medical equipment, as well as several doctors and nurses. The hospital in Pusan (on the coast-side), built at the end of the war, is well known in both countrys history. You should add here the fact that many South-Korean lifes were saved that way.

South-Korea never forgot about it!

So, the treatment is top hundred, from the first to the last minute of my four day long staying in Seoul: South-Koreas main capital and to that: the forth biggest city in the world. Together with its outlaying areas the City with a big C counting in on the unimaginable number of 25 million people!

That folks is one London or Paris, with four Berlin spread out, one in each direction from the the Downtown Gangnam-district.



Talking about bonds between Korea and Sweden… There is no coincidence that both the King and Queen from Sweden, as well as Princess Victoria and Prince Daniel, visited Korea in a tight period of only three years (2012-2015). Co-operation around topics like: enviroment, trading, peace and education are all happening at once. The Prime Minister of Sweden Stefan Löfven also visited South-Korea (2013) to have… believe it or not – a look at the Korean education-system.

I can assure you that during the entire trip I felt I was in extremely good hands, having the chance to visit the country, with such a strong feeling for my own country.

Just the fact that a Swedish person does not need to have a Visa entering South-Korea. If the journey is under 90 days and not attend to be focused on work or study, it is only to put the passport in the back of your trousers and get on a plane to Incheon/Seoul.

Here again: The friendly agreement between our two nations.

Picked up on the airport by the hardworking co-ordinating crew with Park and Jason as a special command. Nothing goes wrong after that. The conference own hired bus, with its own driver, going through the traffic from hell. Not one time, more then ten times a day. Sometimes up to six route files in one direction, fullpacked all the time. A never ending 24-hour traffic scramble.

But to notice. Once again. The Koreans, with their modest way of acting, with the I Ching-styled way of behaving. In balance, with a patience coming from another planet. They go with the flow.

Something we in the West are talking about alot, right.

Go with the flow

The Koreans just do it!

That is one of the things I have with me right now. Back home. The manner, the way of acting. The patience. The acceptability.

– Ahh, now I´m back again. I was just home for an hour. Meditating.

Just like that 🙂


Add to this… The positive attitude, and the sence of humour lying there. Not always seen in clear sight, but its there, all the time, bowling under a layer of ordinary, what we often like to call surfaces. And to that: The engagement to the field. The pure love shown to the proffession. The ability to stand up straight and be proud. Just for the cause of it. The generosity… and then the thing that made the strongest impression on me: Koreans currage.

To stand up on a stage, just speaking out to the audience, being involved in a deep conversation with important people around, or pointing out strange objects on one of the many cruises through crazy Seoul, or to ask questions to the speaker-set of the conference Symposium #10, where 250 people are gathered together, people from the whole library field, unknown people from all over the country…

… To over and over again have the currage to say: We are not there yet. We are dreaming about a change. We want things to be different. We want things to happen. Right now. Can you help us?

That is the one single thing impressing me the most on this journey of a fairytale. The Power of the people. The Koreans.

To put all this in an even deeper perspective. Look at the history of the country Korea. Where the ”so called” neighbours China, Mongolia and Japan have raped the country and its people, over and over again. Where Korea everytime has been forced to build up and create a new society. Again and again and again. That is one strong people folks!



In the next part of this blog-serie covering my visit to Korea and Seoul, as one of the speakers on Symposium #10, being the representative one from the good feelow-nation Sweden, we will have a look at some of the backside matters, such as: the growing population in the main-area of the big city Seoul. Also how the school system is about to take a new turn at the same time as it is hold back strongly, of a tradition filled with hierarchic structures, where a economically well-nourished country (#15 in the World) at the same time lacks when it comes to natural ways of co-operation and free-space for the people working in a field like: Library and School with Children and Young adults.

Skolbibliotek Väst arrangerar ordinarie årsmöte onsdag kväll. Under mötets inledning fastställs att Skolbibliotek Väst – trots införande av ny skollag, ny läroplan, mängder av fortbildningar och konferenser, i högsta grad fyller en central funktion på området. För den egna regionen, liksom för staden Göteborg. 

I bakhuvudet på mötets deltagare ligger naturligtvis publiceringen av årets biblioteksstatistik, passande nog presenteras den bara några timmar innan ett sen länge planerat årsmöte.

När området som hastigast berörs är det som väntat meningen: 90 kommuner saknar helt enskilda skolbibliotek som har minst 20 timmar avsatt bemanning för skolbiblioteksverksamhet som vinner störst uppmärksamhet. Siffror i just den storleksordningen känns igen, även om det tidigare kanske främst varit fokus på att – hälften av landets alla skolor saknat skolbibliotek överhuvudtaget.

Av Kungliga bibliotekets statistik-ansvarige Cecilia Ranemos dragning kring årets statistik, framgår att insamlingen av statistikunderlag och precisering av desamma förbättrats. Visst, det går i respektive kommuns/skolas rapport att utläsa mer information än kanske någonsin tidigare, kontentan blir ändå densamma. I slutänden syns både nya och gamla siffror – placerade sida vid sida.

På det sättet är det, i år liksom tidigare år, en dyster läsning som serveras, men det finns ljusglimtar, det ska sägas. Inte minst blir det tydligt när specifika kommuner som verkligen satsat på skolbiblioteket som en pedagogisk verksamhet synas i fogarna. Det finns flera goda exempel att titta närmare på och riktigt glädjas åt – både på kommun- och enhetsnivå.

Det är först när jämförelser görs mellan kommuner som satsat och kommuner som inte satsat alls, som bygget inte längre håller ihop, utan istället bokstavligen rasar samman.

En jämförelse jag väljer att göra är en mellan de på alla plan vitt skilda kommunerna Växjö och Göteborg.

Växjö får här fungera som ett mönsterexempel på hur det med kunskap, vilja och resurser går att lyfta en hel kommun till en nivå – där skolbiblioteket utgör just en pedagogisk verksamhet, med bredd i urval av media och en god bemanningsgrad. Sen är det passande nog en skola i just Växjö kommun som den här gången kammar hem Nationella Skolbiblioteksgruppens årliga pris – Årets skolbibliotek. I det här sammanhanget inte förvånande alls.

Göteborg är landets andra största stad. Den stad jag själv verkar som skolbibliotekarie i och har så gjort under 10 år. Insatser har gjorts på området. En biblioteksplan, liksom en utredning till grund för den är upprättad och genomförd. Själv har jag, liksom Skolbibliotekscentralen i Göteborg, fått känna på hur det är att bidra med stöttning för att få till verksamhet ute i skolorna – jag i projektform på stadsdelsnivå. Skolbiblioteks-centralen med hela staden som uppdragsområde.

Det är här viktigt att förstå en sak. Det är svårt när en storstad utgör en kommun, som i sin tur är uppdelad i en organisationsform, med storstadsdelar som dels har ett visst självstyre, men samtidigt ska inordnas under kommunens stora tak. Det blir varken hackat eller malet. Inte heller når det reell utveckling, där i slutänden enhetlighet och demokratisk rättvisa mellan skolor, stadsdelar och dess elever ska råda. För de är många eleverna i Göteborgs alla skolor. Väldigt många. Göteborg. En stad som i spåren av allt detta just nu möter mycket tuffa utmaningar, något som vid det här laget är känt för de flesta.

Nå väl. Vid en jämförelse framstår Växjö kommun i storlek och elevantal som en av tolv stadsdelar i Göteborg. Bara här blir en jämförelse svår, men samtidigt, det är skolor och elever alltihop. Ansvaret är kommunens. Därom råder ingen olikhet.

Det blir i ljuset av detta därför slående att se hur Växjö kommun med sin ringa storlek lyckats bättre än vad hela stora Göteborg gjort. Om vi nu utgår från det underlag som KB tagit emot. Det är som alltid svårt att tala validitet när bortfallet är stort. För stort bortfall är det väl ändå frågan om här, eller?

Göteborg har 15 verksamhetsrapporter registrerade från skolbibliotek runt om i staden. Växjö har motsvarande 17 rapporter anmälda. En kommun som i sitt omfång är som en av tolv stadsdelar i Göteborg.

När sen innehållet synas närmare: Öppettider, tjänster, mediabestånd och aktiviteter, då blir det än mer slående vilka skillnader som råder mellan dessa två kommuner. Det görs förvisso mycket aktiviteter i båda kommunerna, befintliga skolbibliotek är öppna, det finns personal… men om Växjö kommun får ses som komplett utifrån sin ringa storlek – Var är alla andra skolors bibliotek i Göteborg någonstans? I rapporteringen syns de som sagt inte.

Titta gärna själva. Jämför kommuner med varandra, syna förutsättningar och satsningar, liksom uteblivna sådana. Ta med och visa chefer och kollegor, föräldrar och elever.

Så här ser det ut!


Synar verksamhetsrapporter gör du här: http://bibstat.libris.kb.se/




Under årets novemberlov i Göteborg erbjuds för anställda i Göteborgs Stad-Skola – en studiedag med ett brett utbud av föreläsningar kring lärande och digitala verktyg. Välkände forskaren i idé- och lärdomshistoria Sven-Eric Liedman (mellan 1979-2009 professor i detta ämne vid Göteborgs Universitet) besöker Nya Påvelundsskolan i Västra Göteborg. På programmet står en dryg timme omkring ämnet: Kunskap.

Vitt och brett skildrat, men samtidigt med ett tydligt historiskt perspektiv. Här en ungefärlig återgivning av den Twitter-rapport som publicerades under Liedmans föreläsning.


Föreläsning med Sven-Eric Liedman är som alltid intressant.
Idag handlar det om vad kunskap är?
– Vardagligt men komplicerat, måste jag säga.

Vad är kunskap?
– Kunskap och information.
– Kunna och veta.
– Kãnna och känna till.
– Ytkunskap och djupkunskap.

Liedman landar snabbt i bibliotekets och böckernas funktion.
– Att få information som sen efter koncentrerat läsande blir till kunskap.

– Man behöver inte nå kunskap genom information som hämtas på nätet. Man kan hitta information där, men inte bara där. Böcker är information.

– För att kunna ta del av och förankra den djupa kunskapen, så behöver vi kunna bedöma vilken aktualitet informationen ifråga har. Det komplicerar.

Liedman drar här paralleller mellan vetenskap och till exempel att baka bröd.
– Att kunna baka bröd är egentligen väldigt komplicerad kemi.

Liedman viker här in på en historisk linje…
Paideia berörs. Grekernas val att ta vägen mot ett rikt fysiskt och psykiskt liv. God etik hamnar också i fokus.

Vilka krav ställs då? Om etik och demokrati ska kunna råda.
Klaras då valet av? Är det ens möjligt?

Liedman beskriver här vidare hur ”utantill-lärandet” tagit ett kliv ur vår tid, men att den typen av lärande har haft stor betydelse historiskt.

Den förståelsen behöver vi som jobbar med lärande i biblioteket ha med oss, tänker jag. Det här bidrar till hur omgivningen bedömer vår verksamhet. En rektor, föräldrar, kollegor, för att inte säga – politiker som möter skolans lärande genom bibliotek, de befinner sig alla på olika platser och plan här. Vi tycker ofta att vi vänt den här typen av faktainlärning ryggen. Här behöver vi som är lärare och bibliotekarier vara lite uppmärksamma. Mycket av de här gamla bedömningsramarna verkar nämligen fortfarande, medvetet eller omedvetet. Är ni med?

Liedman styr här in på området bildning. En naturlig väg mot dagens så kallade kunskaps/informationssamhälle. För var hittas egentligen ”bildning” på agendan idag?

– Folkbildningen är Nordens enda bestående bidrag till utbildningens historia. Det ska noteras, säger Liedman.

Skolan bör ha tre uppgifter:
1. Förbereda elever för en god framtida yrkesverksamhet.
2. Bidra till att göra elever till goda och medvetna samhällsmedborgare.

3. Att ge elever möjligheter till ett rikare liv.

Idag försummas både den andra och tredje uppgiften, menar Liedman.

Liedman går i slutet av föreläsningen igenom olika pseudokvantiteter… Polisen som ska ”samla pinnar”. Försvaret som ska kvalitets-säkra, vad det nu innebär?

Mycket skratt hörs i publiken.
– Universitet ska vi inte tala om. Urval av elever. Godtycklighet råder i högsta grad här.

– Betyg blir vi nog inte av med, men det finns även andra bedömningsmallar.
Nyfikenhet och intresse för utveckling till exempel. Det ska värderas högt.

Föreläsningen avslutas med ett antal reformförslag.
Bland annat att betygen kompletteras med andra bedömningsramar.

Rapporten från dagens föreläsning ”Kunskap – Vad är den värd” – med landets vassaste forskare i idé och lärdomshistoria, slutar här.


För mer information om Sven-Eric Liedman besök: http://sven-eric.liedman.net/




Efter en kort diskussion med Lunds skolbiblioteks-profil Gunnel Olsson, står det klart att de ny-publicerade Pisa-resultaten berör och det rejält. En lista på konkreta åtgärder för ökad läsförståelse blir till en fråga om ett inlägg på OrdfSBV-bloggen. Här därför ett gästinlägg – med skolbibliotek i fokus.Vad annars!


Det har varit dels mycket nedslående och dels mycket intressant att under gårdagen följa diskussioner och inlägg kring de svenska Pisa-resultaten.

Resultaten kan också ses som ett starkt stöd för att bra bemannade skolbibliotek med god verksamhet krävs!



– Likvärdig skola, det vill säga: alla elevers, föräldrars o lärares rättighet.

– Bemannade skolbibliotek!

– Likvärdiga satsningar på skolbibliotek, det vill säga: tydligare definition på vad skolbibliotek innebär.

– Skolbibliotekarier som starka samarbetspartners till lärarkollegor, det vill säga stöd i planeringsarbete, understödja med halvklass / grupp och så vidare.

– Aktivt arbeta med lässtimulans, läsförståelse o boksamtal för att vidga språkkänsla o språkförståelse.

– Att handleda lärare o elever utifrån kompetens gällande medie- och informationsvetenskap.

– Att kommuner satsar på tidigt stadium på yngre barn likaväl som på äldre elever vad gäller tillgång till bemannat skolbibliotek!


Med andra ord – Nu är det dags att lyfta och stötta svenska elever i deras lärande och kunskapsinhämtande.


Gunnel Olsson, Skolbibliotekscentralen, Folkbiblioteken i Lund


Pisa-rapporten i sin helhet hittar du här http://www.skolverket.se/publikationer?id=3126




En forskningsantologi över skolbibliotek i Sverige var fokus när årets stora skolbiblioteks-konferens i Göteborg genomfördes under onsdagen. 

Det är första gången någonsin som en sammanställning över forskningsområdet skolbibliotek görs i Sverige. Det är forskare från Bibliotekshögskolan i Borås (BHS) som står bakom utgivningen av boken Skolbibliotekets roller i förändrade landskap, publicerad av BTJ-förlag.

I spetsen för bokens redaktion står Louise Limberg och Anna Hampson Lundh, båda aktiva som forskare på BHS, även om Louise Limberg – som den ”räv” hon själv anser sig vara, på senare tid slutat undervisa helt. Limbergs insatser på området, liksom hennes mångåriga produktion på skolbiblioteks-området, är välkända. Att konferensen sen helt är tillägnad minnet av den nära kollegan och vännen Malin Koldenius, förstärker bara upplevelsen – att vara en del av något unikt.

Limberg och Koldenius tillhör tillsammans en mindre skara centrala gestalter inom skolbiblioteksområdet. I ärlighetens namn är det svårt att se några övriga personer i landet som tillsammans, liksom var och en, gjort så oerhört mycket för utvecklingen av området skolbibliotek. En samlad förståelse över ett mycket komplext område, som nu dokumenterats i en helt ny bok och som även ska visa sig ge avtryck, det som en ”röd tråd” genom hela konferensen.

Boken är i sin disposition uppdelad i fem separata kapitel. Var och ett blir till en viktig bit i det stora pussel, som bidrar till att skapa en första heltäckande översikt av vad som hänt på skolbiblioteks-området de senaste 100 åren. Historiska nedslag redovisas i bokens första kapitel. I kapitel 2 beskrivs hur utvecklingen sett ut under perioden i fråga. Vilka beslut som tagits och på vilka olika nivåer (politiskt, lokalt, huvudman) det skett. Styrning, institutioners roll, liksom olika aktörer på området (stora som små) återges också efter ett tydligt, systematiskt mönster.

Forskning och skolbiblioteks-praktik, forskning omkring läsfrämjande och forskning om informationskompetens utgör innehåll i bokens tre efterföljande kapitel. Här syns empiriska studier och efterföljande diskussioner i en större utsträckning. Det förhållningssätt forskaren besitter, inför de komplexa områden som studeras, blir nu av en mer analytisk art. Samtidigt krävs en viss distans, då ytterst lite av det som hamnar under lupp är kvantitativt mätbart. Kvalitéts-aspekter tenderar att dominera, även om det paradoxalt nog är just här en begränsning nås, då på ett rent resultatmässigt plan.

”Det är inte lätt”, som flertalet uttrycker saken. Inte minst under onsdagens konferens i Göteborg.

Ett i mitt tycke oerhört värdefullt bidrag under konferensens gång, är att bestämt upplägg av föreläsningar strikt följer bokens motsvarighet. Bokens samtliga kapitel betas kontinuerligt av. Ett efter ett. Där skapas den ”röda tråd” som ofta annars kan gå förlorad. när en mängd föreläsare ska samsas om en begränsad tidsyta. Med boken med i biljettpriset (och det för varje deltagare) ökar både tydlighet och djup inom område och kartläggning. Det är inte lätt att lägga boken ifrån sig, då konferensens olika infallsvinklar, steg för steg, får sin slutgiltiga förklaring och därmed givna plats. Det blir lite som att ta med sig dokumentationen av en mycket innehållsrik dag rätt ned i fickan.

Att speciellt notera från konferensen är den försiktighet varmed varje talare förhåller sig till varje ämnesdel. Att ens ge sig på en gemensam definition om vad ett skolbibliotek är… det faller snabbt ur sin givna ram. Att vidare klara av att bemöta oförstående kritiker, som anser att skolbibliotekens införande i skollagen enbart är en kostam historia, då krävs det att ha ordentligt på fötterna. Inte minst med tanke på att kvantitet och kvalité som pedagogiska måttstockar är rejält svåra att förena.

Att skolbibliotek i slutänden gör skillnad för den enskilda eleven, hur vet vi egentligen det? Och vem avgör det, när inte ens hittills känd forskning kan ge ett klart och entydigt svar på om så är fallet?

Lägg där till att flera av de återkommande diskussioner som öppnas upp under konferensens gång, ofta drar mot praktiken ute i skolorna. För när inte ens timmar för seriös bemanning existerar, när hela kommuner vänder ryggen till satsningar av reell art och när inte ens skolbibliotek räknas in som ett självklart pedagogiskt inslag i den vardagliga verksamheten, det på många av landets skolor – hur ska vi då kunna nå uppställda områden efterfrågade av forskarteamet på plats? Jag tänker då framför allt på området ”adekvat skolbiblioteks-utbildning”. Vem avgör vad som är adekvat? Vilka fackförbund agerar redan nu, vilka behöver uppvaktas närmare? Vidare, vilka lärar- och biblioteksutbildningar tar ett ordentligt tag i frågan som det nu ser ut?

När vi fortfarande inte ser en politiskt utsedd aktör som äger frågan nationellt, utan istället fortsatt förhåller oss till en mängd olika instanser, som på mer eller mindre ren vilja, tar tag i- och driver frågan skolbibliotek framåt. Då inser nog de flesta, både forskare och markfolk att vi har en lång väg att vandra. Eller som Louise Limberg (med minst en halv livstids perspektiv på skolbibliotek bakom sig) väljer att avsluta konferensen:

– Det är en ständigt pågående kamp.

Samtidigt ska det i rättvisans namn fram att samma Limberg nu är mer positiv än kanske någonsin tidigare. För som hon uttrycker det i boken, liksom under konferensen, har den senaste tidens stora förändringar – med en fast plats för skolbiblioteket i både skollag och bibliotekslag och därtill Kungliga Bibliotekets uppdrag om nationell utveckling, gett ordentlig vind i seglen.

– Jag tror att vi kan vara på gång ordentligt. Jag tor också att den nya lagstiftningen kan påverka på olika politiska områden.

Samtidigt skärper Louise Limberg tonen och höjer ett varningens finger.

– Ska det hända ordentligt krävs att området skolbibliotek hamnar på agendan politiskt.

Fortsatt mycket kvar att göra, men samtidigt ett gott stycke på väg.

Kalla det ett försök till summering av dagen. Samtidigt en riktigt god känsla att ta med sig från en konferens – helt unik i sitt slag.


Värt att notera: Ett heltäckande informations-flöde från konferensen finns att tillgå på mitt Twitter-konto @ordfsbv 




Med som nummer tre i bloggserien ”fem frågor” – en av Göteborgs och Väst-Sveriges riktigt stora på skolbiblioteksområdet: Adam Nilsson. I år både seminariebesökare, monterbemannare och konferensarrangör – här på besök i Skolbibliotek Västs monter i C-hallen.

Adam Nilsson. Vem är du och vad är din uppgift i skolbibliotekssammanhang.

Jag har hållit på med skolbibliotek väldigt länge och i olika former, så man kan väl säga att jag är en mångsysslare. Jag har jobbat på grundskolebibliotek och gymnasiebibliotek. Jag har varit ungdomsbibliotekarie, barnbibliotekarie, konsulent på länsbiblioteket. Nu är jag konsulent på Skolbibliotekscentralen i Göteborg och har så varit sen 1995. Under den perioden har jag också jobbat med skolbiblioteksfrågor på GR-utbildning (Göteborgs-regionens utbildningscenter).

Utifrån skolbiblioteksfrågan – vad är viktigast på mässan i år?

Det har varit mycket om skolbibliotek på Bok- och biblioteksmässan sen den nya Skollagen trädde i kraft. Bara veckan innan mässan… för första gången någonsin i Lärarnas tidning (Lärarförbundets medlemstidning) var det ett helt uppslag om skolbibliotek. En rektor vid namn Börje Ehrstrand, nu är jag osäker på om han själv har skrivit artikeln, men han tyckte en massa om skolbibliotek. Det har ju varit så att Bok- och bibliotek genom åren haft ganska dålig skolteckning. I år har de väldigt mycket med. Det såg jag fram emot. Det har verkligen varit bra, som när det kommer till årets seminarier. Bland annat en föreläsning som nämnd rektor hade. Sen träffade jag honom i Skolbibliotek Västs monter, där jag bemannar i år. Ett mycket intressant samtal hade vi.

Vad var det som var intressant, tycker du?

Bland annat det han berättade om vad han gjorde nu. Han tyckte att han kunde sprida tankarna omkring skolbibliotek bättre som frilansande föredragshållare, än som rektor på en skola. Han var öppen i kontakten och erbjöd mig att ringa honom vid behov. Han varit rektor på Rinkebyskolan i Stockholm i 30 år. Fram till 2012. Det är väldigt positivt när det kommer personer från det hållet. En rektor med tankar om skolbibliotek. En annan skolledare som också var intressant deltog på fredagens seminarium om det ”digitala skolbiblioteket”.

Jag frågade Christer Holmqvist om just det seminariet. Han tyckte det var väldigt givande. Håller du med?

Jag tycker att det var ett riktigt bra seminarium, men kanske vi pratar om olika saker… Själv är jag rätt skeptisk till paneldebatter, då de oftast inte leder till någonting. Möjligtvis kan det brinna till lite i slutet, men här pratade man om det analoga, kontra det digitala. Vem som driver den digitala utvecklingen. Vad vi behöver för stödstrukturer för att få det att fungera ”på golvet” och då för den enskilde rektorn. Skolinspektionen var på plats. Sen var det även med en väldigt duktig bibliotekarie från Spånga gymnasium, vid namn Per Johansson.

Per Johanssons ingång i området – digitalt skolbibliotek. Kunde han känna igen sig i det som lyftes?

Absolut. Han var helt med på allt det som togs upp. Det var inga problem alls. Han debatterade med de andra ledarna runt skolbiblioteksfrågan.

Du har varit på en del andra seminarier och även sett hur det ser ut runt i årets mässhallar. Om du försöker ge dig på att i korta ordalag – summera mässans ”fackdagar” under torsdag och fredag, då ur ett skolbiblioteksperspektiv. Vad tar du med dig?

Det allra tydligaste är att så mycket som det har varit i år om skolbibliotek, med läsning och allt annat inkluderat… det har det nog aldrig varit tidigare.

Vad beror det på, tror du?

Det är väl den stilla optimism som vi alla kände när skolbiblioteksfrågan skrevs in i skollagen. Det ger nog effekt, så här några år efteråt, skulle jag kunna tänka mig.

Här tar samtalet delvis en annan vänding. Kanske är det något att återkomma till, fast då först lite längre fram, resonerar vi… även om frågorna i sig är minst sagt lockande att suga tag i. Dissekera här och nu – på direkten.

Det vankas nämligen valår. Allt lyfts då ytterligare några snäpp. Frågor kastas redan nu ut och det hej vilt.

– Hur påverkas Mässan inför ett intilliggande val – och då framför allt ur ett skolbiblioteksperspektiv?

– Om ett regeringsskifte tar vid, vem kommer vi då att få se som ny utbildningsminister?

– ”Baylan”?

– Om så, är han redo?

– Kommer ett regeringsskifte innebära att Skolverket får ett slutgiltigt uppdrag kring skolbibliotek?

Fortsatt diskussion, kanske till och med ett nytt inlägg med Adam Nilsson? Inte alls omöjligt. Mässan hur som helst – den är slut. Vi säger tack och hej för i år.




Med som nummer två i blogg-serien ”fem frågor” – en av de mest centrala och inflytelserika skolbibliotekspersonerna i Sverige. Möt Christer Holmqvist, på besök i Skolbibliotek Västs monter i C-hallen.

Du har precis klivit ut från mässans stora seminarium om skolbibliotek – ”Det digitala skolbiblioteket”. Vad tar du med dig för intryck därifrån?

Man diskuterade det här som man alltid har som motargument – att det räcker med att ha ett digitalt bibliotek. Någon slags fortsättning, där man slår man vakt om boken och det digitala. Nu skulle man diskutera olika perspektiv på det digitala biblioteket. Glädjande nog var det så att man fick en hel timme på sig. Man hann därför prata till punkt och man hann reda ut eventuella missförstånd. Det blev inte så att man inte vågade slå vakt om boken eller digitalisering, utan man hann med både och. Sen att det var representation från både Sveriges skolledarförbund och Statens Skolinspektion… Nej, det kändes överlag som att det blev konstruktivt. Det är annars faran med de här debatterna – att man står och stampar på stället. Jag tycker att det känns som att här finns någonting att bygga vidare på.

Du som har varit med länge i ”gemet” och är van att besöka den här typen av seminarium, då med en viss förväntan. Kom det fram någonting nytt, tycker du?

Jag tycker att man kom med lite lösningar idag, då frågan var att man ville se hur det ser ut på biblioteksfronten. Att SKL (Statens kommuner- och Landsting) är med är viktigt, då det är en väldigt tung aktör, liksom Skoledarförbundet. Det kom fram information om hur man ska agera och då ihop med Statens Skolinspektion. Det här kommer nu att knytas ihop, då Skolverket ska mötas. Här kan frågan ställas – Hur gör vi nu, vem har ansvaret? Det finns både en Bibliotekslag och en Skollag och det är också så att KB (Kungliga Biblioteket) har ett uppdrag. Hur förvaltar man då det, så att man inte trampar varandra på tårna? Vem kan göra vad? Det är roligt att den diskussionen kommer att ske på Skolverket med generaldirektören närvarande. Det ser jag verkligen fram emot. Sen kan nämnas att många som var på seminariet tyckte att det skulle funnits en ”hash-tag” för vidare diskussion digitalt på Twitter (bara för någon att dra igång en i efterhand!/red).

Apropå det som är ”nytt”. Jag vill passa på att förhöra mig om det som du är både en del av- och initiativtagare till, nämligen Skolbiblioteksgruppen.com. För de som inte känner till er, vilka är ni och vad är det ni ägnar er åt?

Dels var det så att jag och två av mina kollegor gick i pension. Samtidigt hade samtliga jobbat med skolbiblioteksfrågor under lång tid tillsammans. Säkert i 25 år. Vårt uppdrag var att jobba inom Stockholms stad. Men det fanns också en massa kommuner runt omkring Stockholm som hörde av sig till oss och ville ha hjälp med att komma igång med skolbibliotek på sina skolor. Nu fick vi inte befatta oss med andra kommuner, då vi var från Stockholm. I samma veva kom också steget där skolbibliotek skulle bli lagstadgad. Då såg vi att väldigt många friskolor inte har möjlighet att få hjälp. Är det nu så att man ska starta ett skolbibliotek, så vet man inte hur man ska göra. Det kostar dessutom en väldig massa pengar. Ska man göra någonting som inte Skolinspektionen anser är tillräckligt, då kan vi hjälpa till med att göra det jobbet. Någonting som svarar upp mot andemeningen i det här med skolbibliotek. Just det gjorde att vi startade den här gruppen, för vi är fria och står utanför kommunen. Det är här vi ser vår marknad. Sen ska sägas att de som hör av sig till oss är friskolor som blivit tvingade att ordna en verksamhet. Att vi då blir ett bollplank när vi väl kommer ut på en skola, det är hela idén med den här gruppen.

Skolbiblioteksgruppen.com har funnits i drygt ett år. Hur går det för er?

Det går i vågor. Ofta är det vid tillfällen, som här på Mässan då fokus är på skolbibliotek, som det händer mycket. Likadant är det på olika konferenser. Då får folk ett lyft och då ringer de oss. Som när vi stod här i montern. Då var det en kommun som var intresserade av att vi gör ett jobb. Ofta är det så att om ingenting händer så hoppas skolan att allting gått bra. Det är då man måste agera. Så vi ser också fram emot tillfället, när en massa kommunpolitiker kommer att ha besökt Skolverket och därefter säga att de måste lyfta upp sina skolor. Det är inte enbart friskolor, utan det finns många kommuner som behöver hjälp med sina kommunala skolor. Men som sagt, det går i vågor. Precis som i skolans värld i stort.

Mycket handlar om Stockholm, men samtidigt går ni ut med att hela landet är ert upptagningsområde. Hur bär ni er åt för att ta uppdrag i övriga landet?

Vi knyter an lokala personer vid behov. Vi har personer i både Göteborg, Lund och övriga Skåne, likaså i Norrland och så vidare. Personer som vi vet kan gör det här jobbet och som precis har gått i pension. Personer som är fria att göra det jobb som krävs. Vi kan ta vilka jobb vi vill, då vi inte är ett företag utan ett nätverk. Var och en i gruppen fakturerar själv utifrån vad den gör för jobb.

Vad är den mest brinnande frågan för er grupp att komma till rätta med, när ni väl kommer ut på en skola?

Väldigt många skolor säger att man vill ha tillgång till ett skolbibliotek. Men man säger ofta saker som att: vi har ingen plats för ett bibliotek och så vidare. Sen när man kommer ut på skolan så finns det en lokal. Böckerna finns där också. Alltså, det handlar ytterst om att få de på skolan att se vad man kan vinna på att samla alla sina boksamlingar, liksom vad man kan vinna på att datorisera allt material på skolan. När allt material är samlat på ett ställe och alla kan använda det som finns sparas även pengar in för skolan. Det handlar om att hjälpa skolan att skapa en struktur för hur de kan använda sitt material och att sen se över vad det är för elever skolan har. Få klarhet i hur mycket material som behövs, som till exempel lättläst, nedladdat material – se vilka möjligheter som finns. Vi ska alltså inte göra ett bibliotek för skolan, utan vi ska ta reda på vad skolan vill ha för ett bibliotek, och sen se hur det kan lösas på bästa sätt.

För mer information: http://skolbiblioteksgruppen.com/





Stefan Pålsson, rikskänd skribent, besöker Bok- och Bibliotek på uppdrag för Skolverket. Här på plats i Skolbibliotek Västs monter i C-hallen.

Ännu en bokmässa för dig Stefan. Du har varit med länge. Vilken i ordningen är årets mässa?

Yrkesmässigt är det väl den fjärde, tror jag. Men jag började gå på Bokmässan redan på 80-talet.

Du har skärpt dig lite sen 80-talet, menar du?

Haha, ja precis. Det är mer ordning nu.

Med fokus på skolbibliotek, är det något speciellt som intresserar i år?

Det är väl två saker egentligen. Det ena är skolbibliotekets roll rent generellt, sen är det ett seminarium som handlar mer om hur man ska kunna locka till läsning. Det är mer av en traditionell syn på skolbibliotek, med läsning och så. Sen finns det i år även ett seminarium om det ”digitala skolbiblioteket”. Ett seminarium med namnet ”Skolbiblioteket i förändrade landskap”, det är också mer om det digitala skolbiblioteket kan man säga.

Då kan vi passa på att nämna att just det sistnämnda seminariet faktiskt följs upp med en heldagskonferens i Göteborg nästa vecka, där bland annat Louise Limberg gästar. Då är du med?

Ja, det är jag. Alltså, Skolinspektionen kom med en rapport i veckan, där de lyfter fram just det här. Samhällskunskap är ett väldigt viktigt ämne i skolan, det för att förstå hur samhället fungerar. Det visar sig att eleverna har oerhört svårt med de analytiska funktionerna. De förmågor som man behöver kunna – för att förstå hur samhället fungerar. Hur demokrati fungerar, hur man kan göra sin röst hörd och så vidare. Här kommer även biblioteket in, med det traditionella – att kunna bemöta kritik, bedöma på ett riktigt sätt… alltså det är jätteviktigt det här som seminarierna och konferensen tar upp.

Du bevakar ett antal seminarier under Bokmässan för Skolverkets räkning. Är det något annat som du kommer att pricka in, förutom det som nu nämnts?

Ja, det är även ett seminarium om det digitala skolbiblioteket, som Nationella Skolbiblioteksgruppen arrangerar tillsammans med Svensk Biblioteksförening. Det kommer upp lite olika perspektiv under det seminariet.

Har du någon egen kommentar att bjuda på omkring det ”digitala skolbiblioteket” – Är det något vi kan tänkas få se ”kliva in på arenan” framgent, tror du?

Det får vi väl hoppas, haha. Det går lite trögt kan jag tycka, men det är väl mycket en kostnadsfråga också.

Något speciellt du ser i definitionen av just det ”digitala”?

Det är bortom boksamlingar, skulle jag vilja säga. Det handlar inte bara om läsning och material, även om det är viktiga delar av allt sammantaget. Det handlar ju om att kunna hantera det som är digitalt. Inte först och främst om ett visst system eller att låna ut digitalt material, utan det handlar om allt annat som är digitalt. Allt måste man kunna i ett digitalt skolbibliotek, inte det ena eller det andra, utan bägge delarna. Allt har sin roll att spela.


Under torsdag eftermiddag delar Skolbibliotek Väst ut årets Malin Koldenius-stipendie. En av de frågor som är med berör de delar vi nu ”kan hantera” – informationssökning, upphovsrätt, källkritik, sociala medier med mera. Pristagaren i fråga har nyligen skrivit en uppsats på Göteborgs Universitet om ”media-kunnighet”.  Den fråga hon får, går nu här även till dig:

Vad ser du komma härnäst – bortom allt det vi redan känner till?

Det här med media-kunnighet är ett väldigt flexibelt begrepp. Alltså, media möter vi hela tiden, så man blir aldrig färdig med det. Man måst hänga med i den utveckling som sker och lära sig hantera det. Vi ser hur det hela tiden kommer nya saker och nya sätt att uttrycka sig på.

Och vad är det ”nya” som vi måste lägga till, enligt dig?

Det handlar väldigt mycket om den kommunikativa biten. Till exempel Twitter, där det är betydligt mer dialog mellan två eller flera personer. Det blir en helt annan typ av samtal. Det tänker jag en hel del omkring, då det kan vara svårt att hantera den typen av samtal och bemöta det kritiskt. Att kunna hitta någon typ av ”röd tråd” och kunna förhålla sig till det, något som nu är väldigt svårt. Jag hamnade själv i en typ av konstig diskussion igår, men lyckades till slut krångla mig ur det. Alltså, nu börjar politiker och liknande blanda sig i diskussioner på Twitter, så… jag försöker hålla mig undan. Nej, det är fortfarande väldigt svårt att hantera det här. Jag kan visa dig om du vill?


Här bryts intervjun, då Stefan Pålsson tar fram sin I-phone och börjar gå igenom både tweets och re-tweets, något som ska visa sig dra iväg rejält tidsmässigt. Lustfyllda samtal tar snabbt över och både kaffe-paus och lunch betas av. Till slut vävs mer eller mindre allt samman, till exempel: lärande, politik, Göteborgs nya vägskatt, Jan Jörnmarks forskning, Berlin, arbetslöshetsåtgärder… ja, ni fattar. Att hålla sig till endast ”fem frågor” med Stefan Pålsson är inte lätt – men varje nytt möte är alltid lika fascinerande. Så även den här gången.


Missa inte Stefan Pålssons artiklar – på Skolverkets hemsida och ”Omvärldsbloggen”.




Ett steg i användandet av 1-1, det på en av de skolor jag är skolbibliotekarie för, handlar om hur skolans Mac-books kan uttnyttjas under hela skoldagen.

Att ta in digitala verktyg i den traditionella skolans fritidsverksamhet, för årskurs 3-4, är ett sätt att nå skolans prioriterade lärandemål. Att vidare viga verksamhetstid, som vanligtvis når spel och lek, mot användandet av digitala verktyg – med digitala spel och lekytor, är ett sätt att förena det nya med det gamla, inte minst pedagogiskt.

Spelportaler, musikquiz, Mindcraft i ”multiplayer-mode”, liksom klipp och serier på You-tube, tar det digitala användandet rakt in skolans verksamhet.

Problemlösningar, samarbete, turtagning, tekniskt ”knowhow”, digital medvetenhet, ledarskap… vinstlistan kan i princip göras hur lång som helst.

Att vidare möta eleverna på deras planhalva, att anamma elevers delaktighet i användande och inflytande, vilket läroplanen så hårt strider för, men som många skolledare och pedagoger i vår tid upplever krångligt och svåruppnåeligt -allt följer med och det på ett högst naturligt sätt.

Ross Todds stora vision ”From a information central to an intellectual agency” liksom Roger Säljös och John Hatties tankar om alternativa läromiljöer för en ökad kvalité i lärandet… Alltså, det är bara att håva in effekterna av de stora männens vackra teorier.

Skolledare, pedagoger, barn och även föräldrar (när väl upplägg och innehåll upplevs vara av godo) anammar och hänger med.

Kul är det också!

Något att ta med i tankarna inför planering och uppstart av kommande läsår kanske?

Lycka till och trevlig helg!


%d bloggare gillar detta: