Skip navigation

14691109_10154061251798391_4970736046036311789_n

Att använda digitala verktyg i undervisningen faller sig naturligt för varje skolbibliotekarie idag…

Men att hitta ytor och användningsområden i fritidshemmets verksamhet prioriteras och omnämns inte lika ofta.
Med en enkel uppsättning I-Pads och en tydligt strukturerad plattform, med pedagogisk ledning och fasta ordningsregler nås mycket vinster.
En blandning av åldrar, kön och intresseområden, liksom barnens delaktighet följer med helt naturligt.
Allt det som skolan under skoltid många gånger stångar sig blodig för att uppnå.

Det moderna lärandet i vardagen.
Det behöver inte vara svårare.

 

 

DSC_2295

Staden som tar sig gestalten av ett Starwars/Pokemon-stylat bombnedslag. Ett kontrasternas mecka av absolut största slag. Uråldrigt traditionsbundet asiatiskt möter ett överdådigt, flippat Manhattan.

Samtidigt är rytmen i 25-miljonersstaden präglad av lugn och disciplin. Det bara flyter på, trots sexfilig jampacked trafik dygnet runt. Gangnam-downtown, eller vilket tänkbart väderstreck du vill, i och kring den kokande grytan till stad, det spelar ingen roll.

 

13528880_10153799403988391_8196190361515050974_n

Even if I, in a pure psycical way, now have left the country in the East, it is stucked right there. Right in the middle of my heart. A kind of magical flicker is following me around. A modest blend of taste and light is in the air. A blend that mixes the most ancient wisdom together with all possible modern technique and Manhattan-like surroundings.

Ok, for me to be on a Conference, its nothing new. To be a speaker on a conference is also a pretty common thing nowadays. After years in the field of teaching, library and school I feel seasoned. There for it is a quite relaxed Swede that steps inside Incheon Airport around mid day monday (seven extra hours ahead), a week back from now. Enormous as it is, South-Koreas main Airport Incheon – but with a custom- as well as an passport controller, that are nodding with a smile on their faces, you dont even react on the matter of the big size. Not at that point.

Koreans are known for their hospitality and nice manner, especially when it comes to take care of foreign guests, so to be a speaker from Sweden invited by the countrys ”one and only” National Library for Children and Young adults, its not a disadvantage. Not at all. Korea and Sweden has a strong bond to eachother. It goes all the way back to the Korean war (1950-1953), when Sweden through UN, handed over large amounts of medical equipment, as well as several doctors and nurses. The hospital in Pusan (on the coast-side), built at the end of the war, is well known in both countrys history. You should add here the fact that many South-Korean lifes were saved that way.

South-Korea never forgot about it!

So, the treatment is top hundred, from the first to the last minute of my four day long staying in Seoul: South-Koreas main capital and to that: the forth biggest city in the world. Together with its outlaying areas the City with a big C counting in on the unimaginable number of 25 million people!

That folks is one London or Paris, with four Berlin spread out, one in each direction from the the Downtown Gangnam-district.

Gosh!

13516541_10153789111468391_6791896790369953245_n

Talking about bonds between Korea and Sweden… There is no coincidence that both the King and Queen from Sweden, as well as Princess Victoria and Prince Daniel, visited Korea in a tight period of only three years (2012-2015). Co-operation around topics like: enviroment, trading, peace and education are all happening at once. The Prime Minister of Sweden Stefan Löfven also visited South-Korea (2013) to have… believe it or not – a look at the Korean education-system.

I can assure you that during the entire trip I felt I was in extremely good hands, having the chance to visit the country, with such a strong feeling for my own country.

Just the fact that a Swedish person does not need to have a Visa entering South-Korea. If the journey is under 90 days and not attend to be focused on work or study, it is only to put the passport in the back of your trousers and get on a plane to Incheon/Seoul.

Here again: The friendly agreement between our two nations.

Picked up on the airport by the hardworking co-ordinating crew with Park and Jason as a special command. Nothing goes wrong after that. The conference own hired bus, with its own driver, going through the traffic from hell. Not one time, more then ten times a day. Sometimes up to six route files in one direction, fullpacked all the time. A never ending 24-hour traffic scramble.

But to notice. Once again. The Koreans, with their modest way of acting, with the I Ching-styled way of behaving. In balance, with a patience coming from another planet. They go with the flow.

Something we in the West are talking about alot, right.

Go with the flow

The Koreans just do it!

That is one of the things I have with me right now. Back home. The manner, the way of acting. The patience. The acceptability.

– Ahh, now I´m back again. I was just home for an hour. Meditating.

Just like that 🙂

13512004_10153789112983391_6434155496056983243_n

Add to this… The positive attitude, and the sence of humour lying there. Not always seen in clear sight, but its there, all the time, bowling under a layer of ordinary, what we often like to call surfaces. And to that: The engagement to the field. The pure love shown to the proffession. The ability to stand up straight and be proud. Just for the cause of it. The generosity… and then the thing that made the strongest impression on me: Koreans currage.

To stand up on a stage, just speaking out to the audience, being involved in a deep conversation with important people around, or pointing out strange objects on one of the many cruises through crazy Seoul, or to ask questions to the speaker-set of the conference Symposium #10, where 250 people are gathered together, people from the whole library field, unknown people from all over the country…

… To over and over again have the currage to say: We are not there yet. We are dreaming about a change. We want things to be different. We want things to happen. Right now. Can you help us?

That is the one single thing impressing me the most on this journey of a fairytale. The Power of the people. The Koreans.

To put all this in an even deeper perspective. Look at the history of the country Korea. Where the ”so called” neighbours China, Mongolia and Japan have raped the country and its people, over and over again. Where Korea everytime has been forced to build up and create a new society. Again and again and again. That is one strong people folks!

13509060_10153796044023391_5626460066782575758_n

———————————————————–

In the next part of this blog-serie covering my visit to Korea and Seoul, as one of the speakers on Symposium #10, being the representative one from the good feelow-nation Sweden, we will have a look at some of the backside matters, such as: the growing population in the main-area of the big city Seoul. Also how the school system is about to take a new turn at the same time as it is hold back strongly, of a tradition filled with hierarchic structures, where a economically well-nourished country (#15 in the World) at the same time lacks when it comes to natural ways of co-operation and free-space for the people working in a field like: Library and School with Children and Young adults.

Skolbibliotek Väst arrangerar ordinarie årsmöte onsdag kväll. Under mötets inledning fastställs att Skolbibliotek Väst – trots införande av ny skollag, ny läroplan, mängder av fortbildningar och konferenser, i högsta grad fyller en central funktion på området. För den egna regionen, liksom för staden Göteborg. 

I bakhuvudet på mötets deltagare ligger naturligtvis publiceringen av årets biblioteksstatistik, passande nog presenteras den bara några timmar innan ett sen länge planerat årsmöte.

När området som hastigast berörs är det som väntat meningen: 90 kommuner saknar helt enskilda skolbibliotek som har minst 20 timmar avsatt bemanning för skolbiblioteksverksamhet som vinner störst uppmärksamhet. Siffror i just den storleksordningen känns igen, även om det tidigare kanske främst varit fokus på att – hälften av landets alla skolor saknat skolbibliotek överhuvudtaget.

Av Kungliga bibliotekets statistik-ansvarige Cecilia Ranemos dragning kring årets statistik, framgår att insamlingen av statistikunderlag och precisering av desamma förbättrats. Visst, det går i respektive kommuns/skolas rapport att utläsa mer information än kanske någonsin tidigare, kontentan blir ändå densamma. I slutänden syns både nya och gamla siffror – placerade sida vid sida.

På det sättet är det, i år liksom tidigare år, en dyster läsning som serveras, men det finns ljusglimtar, det ska sägas. Inte minst blir det tydligt när specifika kommuner som verkligen satsat på skolbiblioteket som en pedagogisk verksamhet synas i fogarna. Det finns flera goda exempel att titta närmare på och riktigt glädjas åt – både på kommun- och enhetsnivå.

Det är först när jämförelser görs mellan kommuner som satsat och kommuner som inte satsat alls, som bygget inte längre håller ihop, utan istället bokstavligen rasar samman.

En jämförelse jag väljer att göra är en mellan de på alla plan vitt skilda kommunerna Växjö och Göteborg.

Växjö får här fungera som ett mönsterexempel på hur det med kunskap, vilja och resurser går att lyfta en hel kommun till en nivå – där skolbiblioteket utgör just en pedagogisk verksamhet, med bredd i urval av media och en god bemanningsgrad. Sen är det passande nog en skola i just Växjö kommun som den här gången kammar hem Nationella Skolbiblioteksgruppens årliga pris – Årets skolbibliotek. I det här sammanhanget inte förvånande alls.

Göteborg är landets andra största stad. Den stad jag själv verkar som skolbibliotekarie i och har så gjort under 10 år. Insatser har gjorts på området. En biblioteksplan, liksom en utredning till grund för den är upprättad och genomförd. Själv har jag, liksom Skolbibliotekscentralen i Göteborg, fått känna på hur det är att bidra med stöttning för att få till verksamhet ute i skolorna – jag i projektform på stadsdelsnivå. Skolbiblioteks-centralen med hela staden som uppdragsområde.

Det är här viktigt att förstå en sak. Det är svårt när en storstad utgör en kommun, som i sin tur är uppdelad i en organisationsform, med storstadsdelar som dels har ett visst självstyre, men samtidigt ska inordnas under kommunens stora tak. Det blir varken hackat eller malet. Inte heller når det reell utveckling, där i slutänden enhetlighet och demokratisk rättvisa mellan skolor, stadsdelar och dess elever ska råda. För de är många eleverna i Göteborgs alla skolor. Väldigt många. Göteborg. En stad som i spåren av allt detta just nu möter mycket tuffa utmaningar, något som vid det här laget är känt för de flesta.

Nå väl. Vid en jämförelse framstår Växjö kommun i storlek och elevantal som en av tolv stadsdelar i Göteborg. Bara här blir en jämförelse svår, men samtidigt, det är skolor och elever alltihop. Ansvaret är kommunens. Därom råder ingen olikhet.

Det blir i ljuset av detta därför slående att se hur Växjö kommun med sin ringa storlek lyckats bättre än vad hela stora Göteborg gjort. Om vi nu utgår från det underlag som KB tagit emot. Det är som alltid svårt att tala validitet när bortfallet är stort. För stort bortfall är det väl ändå frågan om här, eller?

Göteborg har 15 verksamhetsrapporter registrerade från skolbibliotek runt om i staden. Växjö har motsvarande 17 rapporter anmälda. En kommun som i sitt omfång är som en av tolv stadsdelar i Göteborg.

När sen innehållet synas närmare: Öppettider, tjänster, mediabestånd och aktiviteter, då blir det än mer slående vilka skillnader som råder mellan dessa två kommuner. Det görs förvisso mycket aktiviteter i båda kommunerna, befintliga skolbibliotek är öppna, det finns personal… men om Växjö kommun får ses som komplett utifrån sin ringa storlek – Var är alla andra skolors bibliotek i Göteborg någonstans? I rapporteringen syns de som sagt inte.

Titta gärna själva. Jämför kommuner med varandra, syna förutsättningar och satsningar, liksom uteblivna sådana. Ta med och visa chefer och kollegor, föräldrar och elever.

Så här ser det ut!

 

Synar verksamhetsrapporter gör du här: http://bibstat.libris.kb.se/

 

image

 

Under årets novemberlov i Göteborg erbjuds för anställda i Göteborgs Stad-Skola – en studiedag med ett brett utbud av föreläsningar kring lärande och digitala verktyg. Välkände forskaren i idé- och lärdomshistoria Sven-Eric Liedman (mellan 1979-2009 professor i detta ämne vid Göteborgs Universitet) besöker Nya Påvelundsskolan i Västra Göteborg. På programmet står en dryg timme omkring ämnet: Kunskap.

Vitt och brett skildrat, men samtidigt med ett tydligt historiskt perspektiv. Här en ungefärlig återgivning av den Twitter-rapport som publicerades under Liedmans föreläsning.

 

Föreläsning med Sven-Eric Liedman är som alltid intressant.
Idag handlar det om vad kunskap är?
– Vardagligt men komplicerat, måste jag säga.

Vad är kunskap?
– Kunskap och information.
– Kunna och veta.
– Kãnna och känna till.
– Ytkunskap och djupkunskap.

Liedman landar snabbt i bibliotekets och böckernas funktion.
– Att få information som sen efter koncentrerat läsande blir till kunskap.

– Man behöver inte nå kunskap genom information som hämtas på nätet. Man kan hitta information där, men inte bara där. Böcker är information.

– För att kunna ta del av och förankra den djupa kunskapen, så behöver vi kunna bedöma vilken aktualitet informationen ifråga har. Det komplicerar.

Liedman drar här paralleller mellan vetenskap och till exempel att baka bröd.
– Att kunna baka bröd är egentligen väldigt komplicerad kemi.
#justdet

Liedman viker här in på en historisk linje…
Paideia berörs. Grekernas val att ta vägen mot ett rikt fysiskt och psykiskt liv. God etik hamnar också i fokus.

Vilka krav ställs då? Om etik och demokrati ska kunna råda.
Klaras då valet av? Är det ens möjligt?

Liedman beskriver här vidare hur ”utantill-lärandet” tagit ett kliv ur vår tid, men att den typen av lärande har haft stor betydelse historiskt.

Den förståelsen behöver vi som jobbar med lärande i biblioteket ha med oss, tänker jag. Det här bidrar till hur omgivningen bedömer vår verksamhet. En rektor, föräldrar, kollegor, för att inte säga – politiker som möter skolans lärande genom bibliotek, de befinner sig alla på olika platser och plan här. Vi tycker ofta att vi vänt den här typen av faktainlärning ryggen. Här behöver vi som är lärare och bibliotekarier vara lite uppmärksamma. Mycket av de här gamla bedömningsramarna verkar nämligen fortfarande, medvetet eller omedvetet. Är ni med?

Liedman styr här in på området bildning. En naturlig väg mot dagens så kallade kunskaps/informationssamhälle. För var hittas egentligen ”bildning” på agendan idag?

– Folkbildningen är Nordens enda bestående bidrag till utbildningens historia. Det ska noteras, säger Liedman.

Skolan bör ha tre uppgifter:
1. Förbereda elever för en god framtida yrkesverksamhet.
2. Bidra till att göra elever till goda och medvetna samhällsmedborgare.

3. Att ge elever möjligheter till ett rikare liv.

Idag försummas både den andra och tredje uppgiften, menar Liedman.

Liedman går i slutet av föreläsningen igenom olika pseudokvantiteter… Polisen som ska ”samla pinnar”. Försvaret som ska kvalitets-säkra, vad det nu innebär?

Mycket skratt hörs i publiken.
– Universitet ska vi inte tala om. Urval av elever. Godtycklighet råder i högsta grad här.

– Betyg blir vi nog inte av med, men det finns även andra bedömningsmallar.
Nyfikenhet och intresse för utveckling till exempel. Det ska värderas högt.

Föreläsningen avslutas med ett antal reformförslag.
Bland annat att betygen kompletteras med andra bedömningsramar.

Rapporten från dagens föreläsning ”Kunskap – Vad är den värd” – med landets vassaste forskare i idé och lärdomshistoria, slutar här.

 

För mer information om Sven-Eric Liedman besök: http://sven-eric.liedman.net/

 

 

image

Solveig Johansson Eriksson, bibliotekspedagog på Fiskebäcksskolan i Västra Göteborg. En läsande klass presenteras.

Vårens distriktskonferens hålls på Frölunda Kulturhus. En heldagskonferens erbjuds, som innehåller allt från boktips och information till workshops och utdelning av diverse böcker.

Bland informationen märks bland annat…

Skolbibliotek Väst http://skolbibliotekvast.blogspot.se/  som informerar om kommande årsmöte 10 april. Föreningens verksamhet, medlemskap och kommande samarbetsarrangemang med SBC och Kultur i Väst tas upp. Väntar gör en konferens om läsutveckling. Tillfället är oktober 2014.

En läsande klass enlasandeklass.se/ presenteras av Fiskebäcksskolans Solveig Johansson Eriksson. Metoder utifrån klassers arbete i projektet, initierat av Martin Widmark, beskrivs närmare. Det finns även en grupp med samma namn skapad på Facebook. Gå in och sök mer information på webb-adressen ovan.

Adam Nilsson, SBC informerar om den skolbiblioteksutredning som nu genomförs i Göteborg. Inledande fas innebär att en första enkät lämnas ut till stadens samtliga kommunala grundskolor. En kartläggning görs därigenom. Sen ska underlaget ställas mot den biblioteksplan som är framtagen för Göteborg. Fortsättning följer.

Workshops, föreläsning och utdelning av böcker väntar efter lunch.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

67132_10150101529470917_4107097_n

Efter en kort diskussion med Lunds skolbiblioteks-profil Gunnel Olsson, står det klart att de ny-publicerade Pisa-resultaten berör och det rejält. En lista på konkreta åtgärder för ökad läsförståelse blir till en fråga om ett inlägg på OrdfSBV-bloggen. Här därför ett gästinlägg – med skolbibliotek i fokus.Vad annars!

 

Det har varit dels mycket nedslående och dels mycket intressant att under gårdagen följa diskussioner och inlägg kring de svenska Pisa-resultaten.

Resultaten kan också ses som ett starkt stöd för att bra bemannade skolbibliotek med god verksamhet krävs!

 

Genom:

– Likvärdig skola, det vill säga: alla elevers, föräldrars o lärares rättighet.

– Bemannade skolbibliotek!

– Likvärdiga satsningar på skolbibliotek, det vill säga: tydligare definition på vad skolbibliotek innebär.

– Skolbibliotekarier som starka samarbetspartners till lärarkollegor, det vill säga stöd i planeringsarbete, understödja med halvklass / grupp och så vidare.

– Aktivt arbeta med lässtimulans, läsförståelse o boksamtal för att vidga språkkänsla o språkförståelse.

– Att handleda lärare o elever utifrån kompetens gällande medie- och informationsvetenskap.

– Att kommuner satsar på tidigt stadium på yngre barn likaväl som på äldre elever vad gäller tillgång till bemannat skolbibliotek!

 

Med andra ord – Nu är det dags att lyfta och stötta svenska elever i deras lärande och kunskapsinhämtande.

 

Gunnel Olsson, Skolbibliotekscentralen, Folkbiblioteken i Lund

 

Pisa-rapporten i sin helhet hittar du här http://www.skolverket.se/publikationer?id=3126

 

 

988356_10151792132243391_1188373169_n

Att låta film kliva in i biblioteksverksamhet – ett vinnande inslag! Elevers förmåga att själva skapa, med berättelsen som grund, den här gången i en fördjupning av elevens val… ett absolut måste för det moderna skolbiblioteket! Här skapas som synes ett första scen-synopsis.

image

image

En forskningsantologi över skolbibliotek i Sverige var fokus när årets stora skolbiblioteks-konferens i Göteborg genomfördes under onsdagen. 

Det är första gången någonsin som en sammanställning över forskningsområdet skolbibliotek görs i Sverige. Det är forskare från Bibliotekshögskolan i Borås (BHS) som står bakom utgivningen av boken Skolbibliotekets roller i förändrade landskap, publicerad av BTJ-förlag.

I spetsen för bokens redaktion står Louise Limberg och Anna Hampson Lundh, båda aktiva som forskare på BHS, även om Louise Limberg – som den ”räv” hon själv anser sig vara, på senare tid slutat undervisa helt. Limbergs insatser på området, liksom hennes mångåriga produktion på skolbiblioteks-området, är välkända. Att konferensen sen helt är tillägnad minnet av den nära kollegan och vännen Malin Koldenius, förstärker bara upplevelsen – att vara en del av något unikt.

Limberg och Koldenius tillhör tillsammans en mindre skara centrala gestalter inom skolbiblioteksområdet. I ärlighetens namn är det svårt att se några övriga personer i landet som tillsammans, liksom var och en, gjort så oerhört mycket för utvecklingen av området skolbibliotek. En samlad förståelse över ett mycket komplext område, som nu dokumenterats i en helt ny bok och som även ska visa sig ge avtryck, det som en ”röd tråd” genom hela konferensen.

Boken är i sin disposition uppdelad i fem separata kapitel. Var och ett blir till en viktig bit i det stora pussel, som bidrar till att skapa en första heltäckande översikt av vad som hänt på skolbiblioteks-området de senaste 100 åren. Historiska nedslag redovisas i bokens första kapitel. I kapitel 2 beskrivs hur utvecklingen sett ut under perioden i fråga. Vilka beslut som tagits och på vilka olika nivåer (politiskt, lokalt, huvudman) det skett. Styrning, institutioners roll, liksom olika aktörer på området (stora som små) återges också efter ett tydligt, systematiskt mönster.

Forskning och skolbiblioteks-praktik, forskning omkring läsfrämjande och forskning om informationskompetens utgör innehåll i bokens tre efterföljande kapitel. Här syns empiriska studier och efterföljande diskussioner i en större utsträckning. Det förhållningssätt forskaren besitter, inför de komplexa områden som studeras, blir nu av en mer analytisk art. Samtidigt krävs en viss distans, då ytterst lite av det som hamnar under lupp är kvantitativt mätbart. Kvalitéts-aspekter tenderar att dominera, även om det paradoxalt nog är just här en begränsning nås, då på ett rent resultatmässigt plan.

”Det är inte lätt”, som flertalet uttrycker saken. Inte minst under onsdagens konferens i Göteborg.

Ett i mitt tycke oerhört värdefullt bidrag under konferensens gång, är att bestämt upplägg av föreläsningar strikt följer bokens motsvarighet. Bokens samtliga kapitel betas kontinuerligt av. Ett efter ett. Där skapas den ”röda tråd” som ofta annars kan gå förlorad. när en mängd föreläsare ska samsas om en begränsad tidsyta. Med boken med i biljettpriset (och det för varje deltagare) ökar både tydlighet och djup inom område och kartläggning. Det är inte lätt att lägga boken ifrån sig, då konferensens olika infallsvinklar, steg för steg, får sin slutgiltiga förklaring och därmed givna plats. Det blir lite som att ta med sig dokumentationen av en mycket innehållsrik dag rätt ned i fickan.

Att speciellt notera från konferensen är den försiktighet varmed varje talare förhåller sig till varje ämnesdel. Att ens ge sig på en gemensam definition om vad ett skolbibliotek är… det faller snabbt ur sin givna ram. Att vidare klara av att bemöta oförstående kritiker, som anser att skolbibliotekens införande i skollagen enbart är en kostam historia, då krävs det att ha ordentligt på fötterna. Inte minst med tanke på att kvantitet och kvalité som pedagogiska måttstockar är rejält svåra att förena.

Att skolbibliotek i slutänden gör skillnad för den enskilda eleven, hur vet vi egentligen det? Och vem avgör det, när inte ens hittills känd forskning kan ge ett klart och entydigt svar på om så är fallet?

Lägg där till att flera av de återkommande diskussioner som öppnas upp under konferensens gång, ofta drar mot praktiken ute i skolorna. För när inte ens timmar för seriös bemanning existerar, när hela kommuner vänder ryggen till satsningar av reell art och när inte ens skolbibliotek räknas in som ett självklart pedagogiskt inslag i den vardagliga verksamheten, det på många av landets skolor – hur ska vi då kunna nå uppställda områden efterfrågade av forskarteamet på plats? Jag tänker då framför allt på området ”adekvat skolbiblioteks-utbildning”. Vem avgör vad som är adekvat? Vilka fackförbund agerar redan nu, vilka behöver uppvaktas närmare? Vidare, vilka lärar- och biblioteksutbildningar tar ett ordentligt tag i frågan som det nu ser ut?

När vi fortfarande inte ser en politiskt utsedd aktör som äger frågan nationellt, utan istället fortsatt förhåller oss till en mängd olika instanser, som på mer eller mindre ren vilja, tar tag i- och driver frågan skolbibliotek framåt. Då inser nog de flesta, både forskare och markfolk att vi har en lång väg att vandra. Eller som Louise Limberg (med minst en halv livstids perspektiv på skolbibliotek bakom sig) väljer att avsluta konferensen:

– Det är en ständigt pågående kamp.

Samtidigt ska det i rättvisans namn fram att samma Limberg nu är mer positiv än kanske någonsin tidigare. För som hon uttrycker det i boken, liksom under konferensen, har den senaste tidens stora förändringar – med en fast plats för skolbiblioteket i både skollag och bibliotekslag och därtill Kungliga Bibliotekets uppdrag om nationell utveckling, gett ordentlig vind i seglen.

– Jag tror att vi kan vara på gång ordentligt. Jag tor också att den nya lagstiftningen kan påverka på olika politiska områden.

Samtidigt skärper Louise Limberg tonen och höjer ett varningens finger.

– Ska det hända ordentligt krävs att området skolbibliotek hamnar på agendan politiskt.

Fortsatt mycket kvar att göra, men samtidigt ett gott stycke på väg.

Kalla det ett försök till summering av dagen. Samtidigt en riktigt god känsla att ta med sig från en konferens – helt unik i sitt slag.

 

Värt att notera: Ett heltäckande informations-flöde från konferensen finns att tillgå på mitt Twitter-konto @ordfsbv 

 

 

%d bloggare gillar detta: