Övning i publikation av bild, med blogggruppen på Kannebäckskolan. Datorspels-novellen ska snart upp på Lanternans bokblogg. Ett foto är taget. Foto: Fredrik Ernerot
OrdfSBV
RSS
Kategoriarkiv: Sociala Medier
The Cage på Skolforum sätter all form av skolutveckling i fokus. Föreläsningar, diskussioner, id’espridning… även skolbibliotek får sin givna plats, direkt i anslutning till The Cage.
Som en ”satellit” figurerar Sveriges Skolbiblioteksföreningar – med plats för diskussioner, möten, föreläsningar…
Det nya, moderna, kreativa… all summond together. Gott e det!
Skolbibliotek Väst delar, precis som 2011, monter med Nypon Förlag. Du hittar oss i monter C05:10.
Kom förbi och snacka skolbibliotek, lärande, skollag, litteraturutredning… montern bemannas hela dagen av styrelsemedlemmar från Skolbibliotek Väst.
Välkommen!
Under årets Bokmässa kommer mycket av min närvaro bedrivas digitalt – online!
Du följer mig lättast på följande sociala medier:
Twitter: Följ mig på @OrdSBV (håll även koll på följande användbara hashtags: #skolbibliotek #bokmassan)
Facebook: Besök Skolbibliotek.se - Sveriges skolbiblioteksföreningar på Facebook. Relevant information kommer att postas under hela Bokmässan.
Blogg: OrdfSBV – Med sikte på framtiden http://ordfsbv.wordpress.com/ Inlägg kommer att postas med: bilder, möten, rapporter…
Mejl: Hör gärna av dig med tips, ideér och frågor redan nu – liksom under hela Bokmässan 2012 fredrik@skolbibliotek.se
Nu kör vi!
Tanken bakom pågående bilderserie är att på ett jordnära sätt försöka dokumentera centrala delar av Mediateket på Kannebäcksskolan i Västra Göteborg. Den skola där jag till vardags är skolbibliotekarie.
Det finns även en vilja att vidare pröva användandet av sociala medier och digitala verktyg. Genom att först ta bilder med en android mobiltelefon, skicka bilderna till Flickr (www.flickr.com) och Facebook (www.facebook.com), skapas grunden för digital dokumentation. Att sen använda både Facebook och bloggen (http://wordpress.com) som publiceringsyta - mot önskad målgrupp, visar på ett konkret sätt, nyttan av användandet av sociala medier och digitala verktyg i skolans lärande.
Lektion 1. Det ska börjas i tid! Skolbibliotekets bästa plats ska därför oavkortat vigas för de små.
Lektion 2. Bilderbokstråg placeras centralt. Det ska vara inbjudande och bekvämt. Då stannar de små (och återkommer mer än gärna).
Lektion 3. Att levandegöra skolbiblioteket är A och O. Mmm, hon har faktiskt varit här… på riktigt.
Lektion 4. ”Exponering” är ett passande sätt att levandegöra skolbiblioteket. Det kräver förvisso både tid och omsorg, men det är värt ansträngningen.
Lektion 5. ”Favoritsektion”. Lyft fram passionen hos skolbibliotekarien. Våga vara personlig! Centralt placerat eller i en gömd vrå. Laborera, känn dig för. Låt det sakta men säkert få växa fram. Elever och lärare låter sig snabbt absorberas.
Lektion 6. ”Happenings”. Höj blicken. Bredda perspektivet. Återigen – Var personlig! Var också lyhörd. Lyft in elevernas önskemål. Låt elevernas förslag bli till verklighet. Låt det sen flöda. Var kreativ! (Här inför releasen av den sista boken i serien om Harry Potter. Bok ”7″! Ett för många elever både glädjefyllt och sorgligt tillfälle. Väl värt att uppmärksamma, tyckte både skolans elever och jag. Se nästa bild för inbjudan till tillfällets stora ”happening”.)
”Mr Proxy på besök. Från Trolldomsministeriet. Fredag 30/11 kl. 12.00. Kom på egen risk!”
Lektion 7. ”Rum i rummet”. Det är viktigt att skapa olika ytor för olika aktiviteter i ett skolbibliotek. Att utgå från elevens behov och på ett effektivt sätt utnyttja rummet möjligheter, är många gånger rent nödvändigt. Dessutom är det oftast helt kostnadsfritt.
Lektion 8. En väl tilltagen samlingsplats är ett måste i ett levande skolbibliotek. Boksamtal, bokprat, skolarbeten och möten mellan elever kräver anpassade lösningar. Samla gärna flera olika typer av samlingsplatser på en och samma plats. Just varianter på lösningar, allt utefter situation och behov, gör skolbiblioteket levande!
Lektion 9. ”Arbetsytor”. Förutom väl tilltagna samlingsplatser i skolbiblioteket, behövs det enskilda arbetsplatser. Så har det alltid varit. I den förändringstid som den svenska skolan och skolbiblioteket nu genomgår, är behovet av arbetsytor än större än tidigare. Ska den enskilda, bärbara datorn (1-1) som lärverktyg få en naturlig plats i skolan, så måste skolbiblioteket anpassa sig. Gör därför om oanvända ytor till befintliga arbetsplatser. Lite avskildhet, en fotölj och nära tillgång till facklitteratur och uppslagsböcker. Voila – En anpassad arbetsyta. Kostnadsfri dessutom!
Lektion 10. ”Nytt, nytt, nytt”. Tillåt improvisation. Använd återigen ”döda ytor” för exponering av nytt material. Det kan vara kortsidan på en bokhylla, som på bilden ovan. Ett bord och vips så existerar en perfekt plats. Tänk: plats, höjd och storlek. En snygg duk på och genast så finns det ett magiskt bord, som gjort för fantasty-titlar. Möjligheterna är som oftast oändliga.
Den gamla hederliga boksnurran är väl värd sitt pris. Mobil som den är, liksom funktionellt genial. Flytta runt, pröva, ändra, justera… Kom ihåg - Det är enbart du och skolans elevens elever, personal och ledning som sätter gränserna för hur ert skolbibliotek kan användas. Tillåt er att tänka stort!
Härmed inte sagt att vi är i mål, inte heller har facit på det perfekta skolbiblioteket nu presenteras. Men det är en början till något större, kanske till och med något mycket större… varför inte se det så? Lycka till nu!
Tveka inte att höra av dig om du har några frågor, eller kanske egna tips att delge andra läsare på OrdfSBV-bloggen.
Idag tar ”Internetdagarna 2011″ vid och pågår i dagarna tre. http://www.internetdagarna.se/nyheter/folj-internetdagarna-live
I samband med Internetdagarna känns det passande att lyfta fram en del av min föreläsning om Skolbibliotekets framtid som följt med sen i våras. Den ”Arabiska våren” uppmärksammades globalt och på många sätt. Inte minst skulle Sociala medier visa sig spela en stor roll för den revolution som kunde genomföras i länder som Egypten och Libyen. Då förutsättningen för användandet av social medier är World Wide Web…
Ur föreläsningen – Framtidens skolbibliotek - Internet och sociala mediers roll 2011:
En av ledarna för upproret mot Mubarak-regimen i Egypten, våren 2011, beskriver Internet och sociala mediers roll (bloggar, Facebook och Twitter) i revolutionens tjänst så här:
” Det ska inte sägas annat än att Internet, bloggar och sociala medier har varit viktiga för revolutionens genomförande. Men samtidigt är Facebook, Twitter och Flickr VERKTYG skapade av människor. Revolutionen däremot genomfördes av människor. Det får vi aldrig glömma!”
Uttalandet summerar väl vad vi vet idag. Först och främst är sociala medier - Tekniska VERKTYG!
Men uttalandet nyanserar och problematiserar också området:
Digitala verktygs roll i den globala världen 2011.
Framöver gäller det därför att vara klar över VEM som står bakom och styr de verktyg, som vi nu vant oss att använda.
Frågor vi, från och med nu, bör ställa oss är:
VAD ska verktygen användas till?
HUR kan de bidra till förhöjd kunskap och kvalité i lärandet?
NÄR bör verktygen användas, respektive undvikas?
Diskussionen om Internet och sociala mediers roll pågår globalt dygnet runt och lär säkerligen fortsätta på samma sätt under lång tid framöver…
… Fortsättning följer!
Ibland måste man bara släppa taget och ge sig hän. Titta utanför ”boxen”, så att säga.
Mötesplats Skola och Skolforum i all ära, men det är när jag först tar mig tid att söka på djupet – ”omvärldsbevaka” som vi skolbibliotekarier väljer att titulera fenomenet, som dörrarna slängs upp på vid gavel.
I praktiken betyder det: Lämna Facebook – Kliv in på Twitter (eller varför inte samköra verktygen och krydda det hela med ett antal valda nedslag på diverse bloggar och Flickr-album).
I helgen skrev journalisten och författaren Jan Gradvall (jangradvall på Twitter) en krönika för Dagens Industri, som jag garanterat hade missat om det inte vore för just mitt Twitter-konto. En liten obetydlig länk, med en halvluddig informationstext gav mig…
Ja, läs själva:
http://www.gradvall.se/artiklar.asp?entry_id=806
Biblioteket i skolan - Plötsligt är det placerat i fronten för allt.
Präglat av ett tydligt omvärldsperspektiv närmar vi oss kärnan: Bildning, kunskap (eller som i det här fallet, brist på bildning och kunskap), framtidens krav på skola och lärande. Samtidigt hägrar sig risken att vi tenderar att förlora (och det är nog det värsta av allt) – Möjligheten till en ökad global gemenskap!
Att Anna-Stina Takala, Regionbibliotek Stockholm (BiblioBuster på Twitter), ansvarig för nyhetsportalen The biblioteksfolk Daily http://paper.li/BiblioBuster/biblioteksfolk , under söndagen även listar krönikan (utifrån mitt twitterinlägg om artikeln) som ”headline”, för att sen själv ”tweeta” ut samma information på Twitter, vilket i sin tur bidrar till att krönikan, ytterligare en dag, ”re-tweetas” av mängder av läsare…
”Omvärldsbevakningscirkeln” sluts (och nu händer det igen).
Du hänger väl med!
Fredrik Ernerot (OrdfSBV på Twitter)
Den mängd arrangerade seminarium och programpunkter som erbjuds på Bok- och Biblioteksmässan, går inte längre att överblicka. Det är helt enkelt för mycket – av allting! Frågan är om inte de punkter (som inte är en del av det planerade utbudet, förberett ofta ett år i förväg, ibland till och med mer) som hamnar mitt i, eller i anslutning till själva mässvimlet, ger störst behållning ändå.
Otaliga är de spontana möten och träffar som uppstår på Bokmässan varje år. ”Branschen” är för en gång skull samlad, dessutom under en längre tid. Genom de smidiga lösningar som bland annat ”sociala medier” idag erbjuder oss alla (Facebook, Twitter och Bloggar), blir kalendern, åtminstone för egen del, även i år fullbokad.
Det tillfälle som i år överglänser allt annat på Bokmässan, är mitt nästan tre timmar långa möte med Stefan Pålsson.
Efter en snabb överenskommelse via Facebook (nära midnatt till fredag) bestämmer vi tid för träff dagen därpå. Stefan är som alltid på ”Mässan”, men med bokad biljett till hemstaden Malmö senare samma kväll, gäller det att prioritera.
Inga fler seminarier för min del, hojtar Stefan. Nu får det räcka.
Vi hämtar gratis kaffe på mässans Servicecenter, liksom i Svenska Dagbladets monter (Stefan tipsar). Två stolar och ett bord, på andra våningen, placerade i foajén till seminariearenorna K2 och K3. Det är allt som behövs för att höja feststämningen på årets Bokmässa ytterligare några snäpp.
Vad mer kan finnas att önska, den här sista av bransch-dagar under Bokmässan 2011?
Stefan Pålsson och jag har lärt känna varandra väl de senaste åren. Otaliga är de tillfällen där vi behandlat området skolbibliotek. Intervjuer, samtal, artiklar och reportage… allt genomfört av samme man. Stefan Pålsson är mångårig journalist och rikskändis i IT-kretsar och i skolsammanhang. Därav våra många mötestillfällen. Över nätet, via telefon och på just mässor, konferenser och seminarier. Stefan har varit anlitad journalist av Skolverket och skrivit för både Kolla Källan och Omvärldsbloggen under lång tid. Han är därför flitligt läst, ofta efterfrågad och högt respekterad. Han har sen 10 år tillbaka sitt eget företag vid namn Hyperfinder. Han är även en del av Tankesmedjan Ombildning. Stefan har på senare tid även ingått i regeringssammanhang, som expertråd på IT-området. Uppmärksammat var bland annat Stefans deltagande i IT-minister Anna-Karin Hatts rundabordssamtal. Ett ingående samtal och ett första seriöst försök till en kartläggning av Sverige som IT-nation.
Många är de kaffepauser vi tagit oss igenom. Stefan är en av dem utanför biblioteksbranschen som länge förespråkat värdet av skolbibliotek. Han har hela tiden pekat på vad skolbiblioteksverksamheten i sig och den enskilda skolbibliotekarien verkligen betyder för att nå en ökad måluppfyllelse i skolan. Här finns en första gemensam ingång för oss båda. En beröringspunkt där pedagogik, metodik, didaktik och teknik som verktyg för framtidens lärande, förenas och avhandlas.
Vid närmare eftertanke finns det nog snart inte minsta lilla skrymsle i pedagogikens guldgruva, som vi inte tömt på gyllene skatter. Efter fredagens långkörare (där jag till slut flaggar för uppbrott, då tiden drar sig mot tre timmar av non-stop samtal) finns inget kvar. Men senare i höst, när Skolforum i Stockholm sparkar igång… Då är vi där och gräver, öser och tömmer igen. Garanterat!
Nu ska nämnas att pedagogik endast är ett ämne av många som genomsyrar våra samtal nu för tiden. Filosofi, politik, ekonomi, religion, retorik, historia, musik, litteratur, film, datorspel, logistik, samt all form av hantering organisatoriskt, när det kommer till området skola, hinns oftast också med. Liksom ämnena – Den globala situationen om 20 år. Ska det finnas tillgång till Koranen i skolbiblioteket, eller material om förintelsen? Nitiska vakter vid seminariehallarna på Bokmässan, myten om Spotify, om det individuella ansvaret för lärande, om Jan Jörnmarks foto-dokumentation av industrialismen fall i västvärlden, om Sven-Eric Liedman – Allt har sin plats!
Sen ska sägas att Stefan Pålsson är riktigt rolig! Kanske en av de roligaste människor jag någonsin träffat. Den ironiska tonen och korta stubinen, som utmärker en sann ”Malmöit” finns där hela tiden. Sarkasmerna haglar. Ståndpunkter finns om allt. ”Att vara normbrytande” är en ständigt återkommande punkt i våra samtal. Konformism är till för att bekämpas, liksom alla typer av totalitära system och ”Stasi-fasoner”. Flera gånger under vårt samtal, slutar folk vid bord omkring oss att prata med varandra. De lyssnar och följer våra utläggningar. Folk tittar till när vi skrattar hejdlöst åt komiska betraktelser. Stefan berör. Hela tiden.
En riktigt rolig händelse, som Stefan ofta återkommer till under våra träffar, är hur han först började ägna sig åt att arbeta på Internet. Hur han redan 1993 sögs in i den digitala värld som var under uppstart i Sverige. När Stefan berättar om sin träff med Arbetsförmedlingen i Malmö året innan är det svårt att sitta still.
Jag hade återvänt till Sverige från ett par år i Danmark och klev in på Arbetsförmedlingen vid Värnhemstorget för att skriva in mig. Snabbt fick jag svaret att det inte fanns några jobb överhuvudtaget. De tyckte att jag skulle gå till Socialen och skriva in mig… Strax därefter fick jag ett tips från en kompis flickvän om att dela ut tidningar, så jag kontaktade Tidningsbärarna och sedan rullade det på…
Stefan fortsätter med att berätta om sin väg in i den digitala världen.
Sommaren 1993 läste jag om World Wide Web i amerikanska UTNE Reader och insåg att det var en väg framåt! Jag lyckades skriva in mig på Kulturarbetsförmedlingen, och där var det faktiskt en man som förstod vad jag pratade om. Året därpå började jag på en nystartad projektledarutbildning som Arbetsförmedlingen anordnade, och via den gled jag under hösten in i utbildningsvärlden. Erfarenheterna av Arbetsförmedlingen är alltså blandade, men det är den första, absurda upplevelsen som dominerar minnet, även om det faktum att det faktiskt är minst lika viktigt för fortsättningen att det fanns en som förstod och trodde på vad jag menade.
Stefan berättar också om hur han gick vidare i sökandet efter en uppkoppling till Internet.
Detta var innan de kommersiella operatörerna kommit igång. Det dröjde till hösten 1994, månader innan först Tele2 och sedan Telia vaknade. Men genom att skriva in mig på universitetet igen och gå med i datorföreningen, lyckades jag lösa problemet. En annan tidningsbärare, som studerade på LTH, fick mig att upptäcka detta.
Det hela tog fart i januari 1994, när jag köpt en IBM pc från mitten av 80-talet för 500 kronor, inklusive ett 2400 bpm-modem. En hacker, som jag kommit i kontakt med under jakten på gamla jazz- och soulskivor på loppis och i begagnatbutiker, hjälpte mig att komma igång i utbyte mot Marva Whitneys klassiska lp ”Live and Lowdown At The Apollo” från 1970. På den här tiden var det så komplicerat att man till och med fick programmera modemet med ATDT-kommandon… Jag kopplade upp mig på en gammal stordator som körde unix och via den fick jag textbaserad tillgång till allt på Nätet. Och för mig, som ovan datoranvändare, fanns det mycket att lära…
Mycket av våra samtal handlar om vilken syn samhället har på unga människors potentiell, kontra teknik. Skolan är i mångt och mycket en institution som har svårt att bryta invanda mönster. Samhället i övrigt är snabbare och flexiblare. Näringsliv är tvunget på ett annat sätt, att hitta nya vägar och att hänga med i den utveckling som sker, inte minst på det tekniska området. Skolan är inte en del av den förändring som pågår i samhället, även om motsatsen ofta framhävs.
Alltså, det är ofta på väldigt vaga grunder som beslut tas omkring framtid och långsiktighet i skolan. Men det är inget nytt. Så här har det sett ut under lång tid.
Vi talar om den väg som stakats ut för lärarna de senaste åren (även om mycket i skollagen är av godo och nya läroplanen Lgr11 nu öppnar för mycket på IT- och skolbiblioteksområdet), där man i stor utsträckning blickar bakåt istället för framåt.
Här i Sverige så går vi i mångt och mycket tillbaka närmare 50 år i utvecklingen. Lärarlegitimationen och studentexamen är två exempel, som nu är på mångas läppar. Norge, Danmark och USA är exempel på länder där man istället utgår från dagens förutsättningar och behov och öppnar upp för resten av samhället. Det borde vi även göra i Sverige.
Själv tänker jag här på Dr. Ross Todds (Rutgers University, New Yersey, USA) ord om vad skolan kan tänkas hamna, när elever upptäcker att de lättare hittar vad de behöver på andra ställen än i skolan. Här kan tyckas att Ross provocerar och går hårt åt lärare. Men det är inte syftet. Det finns redan dokumenterat, att det i USA blir fler och fler elever som lämnar skolan i förtid, för att istället börja jobba för företag direkt. De erbjuds internutbildning, får förverkliga sina idéer och får arbeta kreativt utifrån den särskilda kompetens de besitter. Även i Sverige börjar nu yngre elever jobba som bland annat speltestare för olika företag, samtidigt som de går i skola.
Vi måste gå ifrån det invanda och förväntade i lärandesituationer. Det är idag ofta helt meningslöst att i förväg bestämma vad eleverna ska ha tillgång till i skolan. Utvecklingen, inte minst på IT-området går så oerhört snabbt, så skolan har inte chans att hänga med om de inte ställer elevens behov i centrum. Sen måste man ju göra något själv också. Det gäller ju alla. Lärare och bibliotekarier och andra kan inte bara gå och vänta på att saker ska göras. Det fungerar inte så.
Just här hamnar ofta våra samtal. Jag och skolbibliotekariesamordnare Cecilia Bengtsson på Ekerö, har under vår föreläsning om framtidens skolbibliotek ”Från Deje till Shanghai – Att gå från bokutlån till pedagogisk verksamhet” (som Stefan också skrivit om för Skolverkets räkning) lyft fram just det ”individuella ansvaret” som en punkt att ta fasta på – Om det ska ske någon utveckling med verksamheten i skolbiblioteket.
Här blir Stefans ingång i Internet-världen, liksom min egen motsvarighet i skolbiblioteks-världen, ett bevis för att det inte räcker med lagar och regler för att det ska ske progression på ett område. Det måste finnas en vilja! Det måste finnas lust och målmedvetenhet, kryddat med en stor dos envishet, bakom varje drivande person som ger sig in i utbildningssektorn, om nu fokus ställs på utveckling vill säga.
Mitt uppdrag som projektledare för skolbiblioteksutveckling i Västra Göteborg bygger mycket på att det går – om man bara vill. Rektorer vill ofta få saker fixade, men med den ökade arbetsbörda som tillkommit i och med lanseringen av den nya Skollagen, den nya läroplanen, samt ett ökat ansvar och självbestämmande – vill det till att den som är biblioteksansvarig på varje enskild skola jobbar hårt och målmedvetet, för att skolan ska kunna få ut något av vad lagtexten ”varje skola ska tillgång till skolbibliotek” står för i praktiken. Stefan förtydligar.
Här kan det bli riktigt bra om bara bibliotekarier och lärare möts. De behöver varandra i arbetet, det måste man fatta. Pauli Gymnasium i Malmö (som av Nationella Skolbiblioteksgruppen fick priset som Årets skolbibliotek 2010) är ett bra exempel på en skola som nått riktigt långt tack vare genomarbetade och ständigt uppdaterade strategier.
Just vad som skulle hända om skolan spelar ut sin roll, om den inte hinner ställa om mot den globala verklighetens krav, i form av aktiv omvärldsbevakning, kommunikation, förmåga att vara kritisk till den information som passerar… det intresserar oss extra mycket. Stefan tar den här gången hela frågan till sin spets. Jag hänger på bäst jag kan.
Vi har ingen aning om vad som händer framöver. Kanske något nytt kommer fram, som när bondesamhället övergick i industrisamhället, som sen bleknade bort. Det är helt enkelt omöjligt att säga vart den pågående utvecklingen leder.
Själv använder jag mig här av den laddade termen ”Alla imperier faller” som referens. Det knakar i fogarna för USA. Europa upplever stora förändringar och förskjutningar, både socialt och ekonomiskt… Bara att en stor del av norra Afrikas etablerade diktaturer krossats (där inte minst sociala medier som Facebook och Twitter spelat stor roll i de folkliga uppror som genomförts) och det under bara ett halvårs tid. Det ger en bild av hur sköra traditionella samhällsskick är idag.
Antingen är vi med i det som händer, när det kommer till elevernas verklighet, eller så är vi förlorade för all framtid. Hur vill vi ha det? Ross Todds ord igen.
Att under stort allvar kunna behandla domedags-scenarion som ovan och samtidigt skratta högljutt om hur dumma nitiska vakter på Bokmässan kan bete sig – Det är vad jag gillar med Stefan Pålsson. Det är högt i tak. Allt ryms, inget är för stort eller för smått för att uppmärksammas.
Fan, det är ju ingen logik alls. Förra året fick jag inte komma in på ett seminarium, då det var fullt, vilket i sig är dealen, då vi med presskort får komma in ”i mån av plats”. Men när det är halvfullt och man knappt får komma in ändå, bara för att en vakt agerar paragrafryttare… Godtyckliga bedömningar gör det hela väldigt konstigt.
Stefan äger även en ytterst personlig syn på Spotify. Han tycker inte det stämmer att allt material är tillgängligt, vilket i och för sig inte är någon radikal åsikt i sig.
Nej, det är hur han återger sin syn på saken som är det intressanta.
Det här med att allting finns att få tag i på Spotify. Det är bara skitsnack. Jaja, om man lyssnar på det som ligger i mittfåran och som låter likadant, då finns det ju en del. Men så fort man tar några kliv utåt, exempelvis mot äldre och mer svåråtkomliga domäner, bland annat inom jazzen, då är det helt tomt. Rättigheterna ägs ofta av de stora bolagen, men de gör inte musiken tillgänglig. Och detsamma gäller inom filmens värld.
Det finns egentligen inget slut på den här texten. Hela världen hamnar under lupp när Stefan Pålsson är inblandad. Härligt (även om det ibland kan innebära att oanade baksidor tar form).
När vi lämnar vår plats och en gång för alla gör slut på vårt samtal (åtminstone för den här gången), så är det med ett snabbt handslag och ett kort skratt som vi lämnar varandra och går åt varsitt håll. Först då slår det mig att parkeringstiden för min bil gått ut för två timmar sen. Parkerad på taket till varuhuset Focus är den dessutom. Fort upp till plan 4 ser jag min bil… med en gul liten reklamlapp fastsatt under den ena vindrutetorkaren. Gul reklamlapp i Göteborg betyder bara en enda sak. Parkeringsbot!
400 kronor i böter. För ett samtal med Stefan Pålsson.
Om jag blev arg? Inte alls.
Jag tog bara loss boten och stoppade den i plånboken. Fyrahundra spänn för att träffa Stefan Pålsson under tre timmar. Vad är det i jämförelse med 500 kronor för ett litet sketet bokmässe-seminarium på 45 minuter?
Just det. Ingenting!
Missa inte Stefan Pålssons senaste inlägg (110929) på Omvärldsbloggen, Skolverket. Att förädla information till kunskap och bildning
Säkert är ni många som fortfarande har bilden av Ross Todd, iklädd riddarrustning, uppflugen på en springare med lans och allt, redo för attack, kvar på näthinnan.
Om inte – ta då en titt på omslaget till amerikanska School Library Journal 2006:
Inför min föreläsning (110616), på Nordiska skolbibliotekskonferensen i Stenungsund, med titeln – Framtidens skolbibliotek, var jag nyfiken på om det fortfarande är relevant med Ross Todds visioner?
Fem år har gått sen Ross kallades in för tjänst - mot stagnering i det amerikanska skolväsendet, som krigare och talare för den nya generationen amerikanska studenter.
Ross Todd besökte i augusti 2010 Göteborg, som huvudföreläsare under The official Pre-Conference till världens största biblioteksevent IFLA. http://www.skolbibliotek.se/preconf2010documentation.htm
Då jag var en av arrangörerna av skolbibliotekskonferensen, fick jag möjlighet att spendera en del tid med Ross under hans vistelse i Göteborg. Under en gemensam middag påpekade jag för Ross att hans föreläsning den här gången var mindre lustfylld och lättillgänglig. Allvar och metoder på konkreta uppgifter för publiken att ta tag i på direkten, präglade istället tillfället. Ross kommentar lät inte vänta på sig.
- Thats absolutely true. All you, here today, are the ones with the task to make it happen, especially you people from Sweden. This is the real thing and you are the ones to make it happen. There for its very important that you know what to do, right.
Ross to the resuce 2010!
När nu tillfället gavs - att på Nordiska skolbibliotekskonferensen, lyfta Ross visioner och utifrån lokala förhållanden pröva relevansen i påståenden, liksom vedertagna forskningsresultat, ställde jag innan föreläsningen följande fråga till mig själv:
Kan vi tala om ”Ross to the rescue” även 2011?
Svaret är klart, då responsen från publiken, under och efter föreläsningen, är tydlig värre. Först tre timmar efter föreläsningen kunde jag lämna platsen för konferensen. Det säger allt!
Att gå från traditionell utlåningsverksamhet, med servande och paketerat material, genomfört av bibliotekarien, som alltid är på plats i biblioteket – till en pedagogisk verksamhet, där problematiserat lärande och en ökad tillgänglighet av medier, med skolbibliotekarien som medresenär i hela skolans arbete, på alla möjliga platser i skolmiljön – är fortfarande ett stort kliv!
Det här är en utmaning för alla som är involverade i den moderna skolan idag, liksom i framtidens skola. En skola som har krav på sig att omformas till en plats, med en verksamhet, som öppnar dörrar mot samhället utanför skolan.
Det gäller därför att börja i tid och med de yngre åldrarna först!
Redan i förskolan!
Den sista generationen är samtidigt den första, inte sant.
Det är en möjlighet som vi bjuds på. Samtidigt är det en skyldighet – att anpassa och utmana verksamheten för framtidens barn i barnomsorg och skola. Dessutom på ett likvärdigt sätt, där ALLA får tillgång till verktygen för framtiden!
Sverige är, precis som Ross också klargör, på god väg, men vi har fortfarande en lång väg att vandra!
Ross to the rescue 2011?
